Vei – Bok 2

Vei har gjort sina gudar stolta. Hon är deras obesegrade förkämpe i meistarileikir. Men det brutala gladiatorspelet är långtifrån över och det blir allt svårare att skilja vän från fiende. Till slut står Vei inför ett avgörande val. Vad är värt att slåss för? Och hur mycket är hon beredd att offra?

"Ett klimax utan dess like!"

Så var det äntligen dags att få se hur det går för Vei i hennes episka kamp mot asarna i de mytomspunna meistarileikir-spelen. Det har nu gått två år sedan den första boken och Vei och hennes berättelse släpptes och äntligen så är det dags att återigen stifta bekantskap med Vei, Dal, Loke och jätten Veidar. Det som först slår mig är att den andra boken är tjockare (66 sidor för att vara exakt) och nu så känner man att det verkligen är upploppet innan den stora finalen som väntar på att bli läst. Liksom tidigare så får man stifta bekantskap med Johnssons underbara teckningar, och som en liten bonus får man även med bilder från Kalles ritblock, där man får se hur de olika karaktärerna har utvecklats och från att varit en idé till det slutgiltliga resulutatet i boken.

Redan innan jag läste boken så kändes karaktären Loke som en karaktär som oerhört intressant karaktär, då han redan i första boken framställs på ett väldigt genusneutralt sätt, vilket känns som en uppfriskande version av karaktären, då han är utan tvekan en av de mer kända personerna/karaktärerna från den fornnordiska mytologin (och där jag tyvärr lite omedvetet har gett honom olika normativa könsattribut).

Och när vi ändå pratar genus och vad som är vad så, tycker jag se att Vei ändå lägger i en extra växel ju längre in storyn man kommer och stundens allvar infinner sig mer och mer. Hon känns helt enklelt som en bad ass blandning mellan Ripley och Sarah Conner, som utan större bekymmer tar sig an de utmaningar som kastas framför henne, även fast hon ibland måste tänka utanför boxen för att kunna lösa problemen, även om det kan komma att betyda att hon måste göra enorma uppoffringar.

När jag väl slår ihop boken så kommer den där känslan som alltid kommer när man vet att något har tagit slut, och att det inte kommer att skrivas/filmas/göras något mer i en specifik serie/franschise, men enligt skaparna själva (de gav sig ut på en liten signeringsturné i samband med boken släpptes) så kommer de definitivt att jobba ihop igen och skapa något inom fantasy-temat tillsammans, det största problemet är dock att de ska hitta tiden att kunna sätta sig ner och jobba tillsammans.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid