Tjuren Ferdinand

Synopsis

I jul har allas favorit TJUREN FERDINAND biopremiär. Det är den klassiska berättelsen om den stora tjuren med ett stort hjärta, som hellre luktar på blommor än stångas med de andra tjurarna. En dag misstas Ferdinand för att vara farlig och blir bortförd för att delta vid tjurfäktningar. Fast besluten att återvända till sin familj samlar han ett udda gäng och ger sig ut på ett fantastiskt äventyr. Du kommer bli förtjurst!

"Sagokänslan är helt borta"

Här i Sverige är vi alla bekanta med tjuren Ferdinand. Vi ser honom på TV varje julafton tillsammans med Kalle Anka och hans vänner. Beroende på vem man frågar, kan svaren variera. Vissa älskar kortfilmen som visas, andra mindre. Men det har ändå blivit en stämpel för svensken och Ferdinand. Därför känns denna filmen ändå extra varm om hjärtat för oss. Då det är första långfilmen på den kända tjuren. Jag själv tycker om kortfilmen som visas väldigt mycket. Det är en simpel man söt historia som formar sig som en egen saga. Därför gick jag in lite skeptisk. Hur transformerar man en redan perfekt kortfilm till långfilms format. Resultatet är ungefär det du förväntar dig.

Jag är verken besviken eller nöjd. Jag gick och förväntade mig inte mycket, och det är exakt det jag fick. Filmen är 106 minuter. Vilket är det normala för en animerad barnfilm, kanske lite kortare. Men det känns verkligen som en utfyllnads film. Huvudhandlingen begriper vi och får reda på i tidigt skede. Men nästan 60-80 minuter känns bara som någon form av utfyllnad. För att bygga upp inför den klassiska scenen på arenan.

Jag erkänner att till en början var jag med filmen. Jag tyckte uppdatering på handlingen ändå var tillräckligt bra för att föra över till långfilm. Ferdinand är ung och ser sin far bli den utvalda tjuren att fäktas. Men fadern återvänder aldrig den kvällen. Ferdinand bestämmer sig då att fly från farmen där tjurarna tränas upp. Han flyr till en gård där en liten tjej och far tar hand om honom. Efter att ha vuxit upp, och inte får följa med på blomfestivalen. Tar han och sticker dit ändå. Det är här den klassiska scenen med biet inträffar, där Ferdinand sätter sig på ett bi och blir aggressiv. Folk blir rädda och oroliga, och Ferdinand tas till fånga. Allt detta var en okej uppdatering på kortfilmen, och jag var med filmen så långt.

Men efter 20-30 minuter händer det. Filmen återgår till farmen, och det är här vi spenderar resten av tiden fram till arenan. Vi introduceras till nya karaktärer. En stereotyp efter den andre. Men filmen saktar ner totalt, och blir ganska så trist. Här blir det också tydligt att filmen fyller ut dess speltid. Inget av större intresse inträffar, och man sitter bara och väntar till den klassiska scenen i arenan. Det enda av någon betydelse till handlingen som inträffar. Är att matadoren är på plats för att välja sin tjur. Men att vi spenderar över halva filmen på denna farm. Där det bara inträffar vardagliga knas, blir ganska så trist i långändan.

Filmen får igång lite energi igen vid tredje akten. Där det blir en jaktscen i staden, samt den klassiska arenan. Uppdateringen här, skiljer sig inte så mycket mot hur det är i kortfilmen. Förutom att matadoren aldrig öppnar sin tröja och visar en blomtatuering. Istället faller en ros ner på marken, vilket blir det avgörande momentet. Jag tänker inte nämna hur det slutar, men det slutar så som du tror det kommer sluta. Filmen ger inga större överraskningar på den fronten.

Humorn var inte så värst rolig. Där var nog tre skämt totalt jag småskrattade åt. Men annars var komedin inte särskilt roande. Geten är extra tydligt gjord som comic-relif. Men det var mer en irriterande karaktär som jag bara inte brydde mig om. Även de andra karaktärerna är ointressanta. Som jag skrev är det bara en massa stereotypiska karaktärer, man sett miljontals gånger förr i barnfilmer. De ger även försök på “små roliga djur” delen. Ni vet, minions, Scratch från Ice Age. Här får vi tre igelkottar. De är verken roliga eller trevliga.

Men den största nackdelen jag har att ge filmen är dess känsla. Jag vet inte med er. Men varje gång de avslutar kortfilmen, där berättarrösten säger. “Och så vitt jag vet, sitter han fortfarande under sin korkek och luktar på sina blommor”. Så får jag denna magiska sagokänsla i mig. Liksom att Ferdinand är kvar där ute i en sagovärld och luktar än idag och luktar på sina blommor. Men där är inte en gnutta av magi, eller sagokänsla med denna filmen. Det hela är mer som en kommersiell film. Jag hade verkligen önskat att filmen hade fångat in mer känslor, och en mer sagokänsla. Men istället får vi dance-off mellan hästar och tjurar… Historien härstammar från en bok också, inte kortfilmen. Kanske med bolaget Disney hade det funkat. Men med bolaget Blue Sky blev det inte så.

Animationen är duglig. Den är snyggare när filmen utspelar sig under dagen. Kvällsscenerna tyckte jag såg lite tråkiga ut. Kan också bero på miljön, och att farmen inte är ett så intressant ställe att kolla på. Men jag har sett värre, med filmer som fått biorelease. Det är din vanliga Blue Sky animation.

I sin helhet är Tjuren Ferdinand en ganska så trist film som fylls ut i onödan. Första akten är duglig, och tredje akten får igång lite energi. Men allt under andra akten är verkligen trist. Det märks man fyller ut en film, som är baserad på en kortfilm och en bok på 32 sidor. Karaktärerna är bara stereotyper, humorn är nästintill frånvarande och animationen är okej. Man hade önskat en mer känslosam film. Som vågade ha en mer sagokänsla och djupare karaktärer och filosofi. Nu kändes det bara som en enda stor kommersiell film åt barnen. Barnen i publiken verkade ändå gilla filmen. Så vad vet en gammal person som jag…

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Tjuren Ferdinand du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid