The Walking Dead volym 1. Tills döden skiljer oss åt

En epidemi av apokalyptiskt format har svept över världen och väckt de döda till liv. Smittan har på bara några månader fått civilisationen att kollapsa; kvar finns inga myndigheter, inga affärer, ingen post eller kabel-tv.

En av få överlevande i denna skrämmande framtid är Rick Grimes. Alldeles nyss var han en fridfull amerikansk småstadspolis. Skild från sin familj får han kämpa på liv och död för att försöka finna sin fru och sitt barn. Vilka är egentligen farligast? De döda eller de levande?

"Bra start för en långlivad serie"

Vi känner alla till The Walking Dead. AMC-serien vars nionde säsong snart ska börja och (enligt mig själv) har ballat ur totalt. Det man lätt kan glömma är att serien är baserad på serietidningen av samma namn, skriven av Robert Kirkman som har pågått ända sedan 2003 när den första delen släpptes. Nu har jag fått chansen att läsa den första volymen som består av de första sex serietidningarna som släpptes mellan oktober 2003 och mars 2004; samma år som Zack Snyders remake av Dawn of the Dead gick upp på biodukarna som ofta sägs vara den filmen som satte igång hela zombietrenden som sedan pågick i ungefär tio år.

Så det var en annan tid när dessa tidningar släpptes, en tid där folk inte hade blivit så exponerade av zombies inom olika sorters media som nu. När jag nu ska recensera serietidningen i fråga så får jag får helt enkelt försöka se det ur ett annat perspektiv, bara så som det är. Dock kommer det att bli svårt då jag har sett de tre första säsongerna av serien. Jag har däremot totalt förlorat intresset och i och med att de är uppe i över hundra avsnitt så kommer jag nog aldrig att kolla klart. Kanske kommer Kirkmans verk att återuppväcka mitt intresse eller så kommer jag kanske bli förälskad i enbart tidningarna och plöja igenom varenda volym som har blivit publicerad. Men en sak i taget, vi börjar som sagt med volym 1: ”Tills döden skiljer oss åt”.

Vid det här laget så tror jag att alla vet vad The Walking Dead handlar om och hur det börjar. En polis vid namn Rick Grimes vaknar upp på sjukhus efter att ha legat i koma efter en skottskada. Det blir snart uppenbart för honom att saker inte står rätt till. Han tror först att han är helt ensam men den tanken slås i kras när han möter de levande döda som strövar runt i dystopin som samhället nu har blivit. Vad som följer är då Ricks försök att få något sorts fotfäste i den här världen och sedan hitta sin familj.

Något som är admirabelt från första anblick av The Walking Dead är den tydliga och intellektuella riktningen som befästs tidigt som sedan aldrig vacklar. Den är fokuserad på att berätta en historia där karaktärerna står i centrum. Fokus ligger inte på zombies, utan på människorna. Historien utforskar hur människor skulle reagera om någonting sådant här faktiskt skulle hända. Vilken roll skulle man ta? Skulle man fly eller slåss? Det alla nu måste möta är utan motstycke, alla är i princip lika ovetandes och maktlösa. Alla försätts i ett pressat läge och detta leder givetvis till att konflikter uppstår.

Detta är alltid något som är intressant med historier av den här naturen. Hur människor regerar, beter sig och hur gruppdynamik förändras under tidens gång. Vilka skiften kommer att visa sig efter en konflikt, en attack, efter att någon har dött och så vidare. I följd av detta måste man även klara livhanken på ett helt annat sätt än tidigare. Hur bemöter man detta? Att alltid vara i fara, att alltid behöva tänka framåt och strategiskt och ha både sig själv och alla andra i åtanke när man rör sig i denna dystopiska värld. Det är detta som är essensen av The Walking Dead och det är detta som har fått serien att pågå i nästan femton år.

Illustrationerna är något som definitivt måste hyllas. Det är seriekonstnären Tony Moore som ligger bakom och alla hans rutor förhöjer historien något oerhört. De svartvita och detaljerade rutorna bidrar till en realistiskt och påtaglig känsla som funkar utmärkt tillsammans med den likaså realistiska och mörka historien som berättas. Beslutet att illustrera allting i svarta och vita toner funkar väldigt bra och lägger en elementär skräck till hela berättelsen. Zombies och svartvitt för ju självklart tankarna till George Romeros filmiska milstolpe “Night of the Living Dead”. Med denna vördnad så läggs en påtaglig känsla som gör historien så mycket mer intensiv och gripande.

Realism är verkligen det som står i första rummet med The Walking Dead. Kirkman gör så att läsaren känner för karaktärerna genom att lägga stor vikt vid de humana aspekterna. Till exempel så är det flera tillfällen där vår huvudperson Rick visar sig vara uppenbart brydd av alla de hemskheter som sker runt honom. Han fäller flera tårar och visar rädsla vid flera tillfällen. Detsamma kan sägas om samtliga karaktärer. Att man visar att ens karaktärer är sköra gör de mer mänskliga och relaterbara så att man sin tur bryr sig mer för deras öde.

När det kommer till det negativa så är det en särskild sak som jag störde mig på flera gånger under läsningen och det är dialogen. Den känns helt enkelt för klumpig och är för mycket på näsan så att säga. Det skedde ofta att tanken: ”människor pratar inte så” dök upp i mitt huvud. Det är verkligen synd då allt annat med historien är så välgjort för att bidra till den realistiska känslan men tyvärr så sticker dialogen hål på den bubblan. Det känns som Kirkman var för bekymrad med att tappa läsaren så han implementerade mycket exposition och övertydlighet i dialogen så att man alltid ska vara 100 % medveten om vad som hänt, händer och ska hända. Men detta drar som sagt ut läsaren från historien.

En annan sak som spolierade nöjet under läsningen var en viss saknad av dramatik och vändpunkter. Om man tittar på volym 1 på det stora hela så är det inte särskilt händelserikt och de saker som väl händer känns uppenbara flera sidor innan de inträffar.  Fast självklart så är detta den första volymen så man måste ju lägga tid på att bygga världen och etablera sina huvudpersoner. Dock så vill man ju även att historien ska gripa tag i en med dramatiska vändpunkter så att man ska vilja fortsätta läsa serien. Jag är inte helt säkert att volym 1 lyckas med det.

Volymen har även sin beskärda del av sexism. Det är en specifik scen där en kvinnlig karaktär påpekar orättvisan i att kvinnorna har fått uppgiften att tvätta allas kläder medan männen jagar. En annan kvinnlig karaktär svarar med att i och med den situationen de är i så ”handlar det inte om feminism, det handlar om att vara realistisk och göra det som krävs”. Detta känns så kolossalt dumt, i och med situationen de är i så handlar det väl om att vara smart, alltså borde alla ta alla ansvar för att behärska och utföra samtliga sysslor och plikter som krävs av dem i denna värld de nu lever i. I grund och botten handlar allting om att överleva och då borde det vara helt jämställt.

Jag har hört att sexismen försvinner i senare volymer och även dialogen samt dramatiken förbättras avsevärt. Det är bra då det finns många väldigt bra sidor med The Walking Dead. Volym 1 fallerar vid vissa ställen men om det bara blir bättre härifrån så vore det ett nöje att fortsätta läsa.


Är ni sugna på att läsa om The Walking Dead, eller kanske någon annan av dee verk som är utgivna på Apart Förlag, så har vi nu tillsammans med Apart Förlag tagit fram en rabattkod som ger er hela 15% rabatt i deras webshop. Ange koden “GEEKNINJAS” i kassan så dras 15% av automatiskt på din order.  😉

Det här är en recension i samarbete med Apart Förlag AB. (Läs mer om vad det innebär)

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid