The Rocky Horror Picture Show

Synopsis

Bisarr skräckfilmsparodi, full med transvestiter, rockmusik och sex. Ett par får punktering och tar sin tillflykt till ett mystiskt gammalt hus befolkat av galningar från Transylvanien.

"En kultfilm av en anledning"

Den har blivit en av de största kultfilmerna genom åren. Visas på bio året om runt omkring Oktober månad, där finns sing along versioner, folk klär ut sig till alla de olika karaktärerna. Folk älskar denna filmen och fansen är en stor skala där ute. Efter att ha sett den för första gången kan jag förstå vart effekten kommer ifrån. För en första tittare dock så blir det kanske lite för konstigt och behöver fler omtittar för att verkligen greppa tag i vad jag precis har sett. Men all absurdhet och konstighet tillför bara till filmens positivitet.

I grund och botten är det en klassisk historia på de gamla skräckfilmerna. Ett nyförlovat par är ute och kör i skogen medan det regnar och blixtrar. Deras bil går sönder och går till ett ödsligt slott. Väl där inne inträffar en massa konstigheter efter den andra och man har egentligen bara uppdaterat det till att göra sin egna grej av den klassiska storyn. De sjunger till och med om de klassiska filmerna i början av filmen så som King Kong och The Invisible Man. Även slutet tar inspiration från sci-fi genren.

Vad som verkligen gjorde filmen för mig var Tim Curry som Dr. Frank-N-Furter. Detta var hans första film utav alla hans 200+ film och tv roller och han levererar 200% energi i sin insats. Han är definitivt den som har mest roligast under hela filmen och vet vad för film han är med i, samtidigt som han säljer rollen helt. Han för mig var en stor bärande roll som lyfte filmen enormt för mig.

Musiken är inte så dum den heller. “Time Warp”, “Hot Patootie”, “Touch-A, Touch-A, Touch Me” är minnesvärda låtar som jag också hade hört innan filmen. Men efter att ha sett filmen är där ändå en viss charm och energi till låtarna som jag ändå gillade, speciellt “Time Warp”.

En annan aspekt jag gillade var hur skapelsen Rocky kom till. Det var verkligen klassisk gammal Frankenstein över det (vilket mycket av filmen återspeglar). Med diverse färger, blixtrar och även hur man ser skelettet formas inne i glasburen. Jag diggade verkligen den scenen och tror inte så många pratar så mycket om just den scenen. Även Meat Loaf scenen blev bisarr rätt så fort och kom lite från ingenstans. Jag skrattade över hur allt eskalerade.

I sin helhet är The Rocky Horror Picture Show en udda, konstig och annorlunda film och är det stora kultfenomenet som det är idag av en anledning. Även ifall jag aldrig riktigt kom in i filmen helt och hållet förstår jag var dess fans kommer ifrån och varför folk älskar detta. Där är minnesvärda låtar, fantastisk set design och en klassisk skräckhistoria berättad på ett nytt och annorlunda sätt. Även ifall det inte riktigt gick hem hos mig, kan jag se mig själv se om denna filmen i framtiden och bara njuta av dess bisarrhet och en underbar Tim Curry i huvudrollen.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid