Ted – För kärlekens skull

Synopsis

Filmen om en av Sveriges mest älskade artister och hans dramatiska, kontrastrika och alltför korta liv. Ted Gärdestads makalösa genombrott saknar motstycke i svensk pophistoria. I början av 70-talet greps Sverige av total Ted-feber och hela landet fascinerades av hans glädje, energi, talang och fantastiska låtar. Över en natt blev han Sveriges första riktiga tonårsidol. Filmen är en berättelse om en av vår tids största kompositörer, hans orubbliga relation till brodern Kenneth, till musiken och till livet. Teds livsöde kom att beröra en hel nation. Hans musik har på många sätt definierat svensk pop, med genialiska texter av brodern Kenneth, fyllda med liv, kärlek, smärta och hopp

"Det blir svårt att inte sjunga med en tår i ögat"

Den folkkäre och legendariska Ted Gärdestad har äntligen fått sin långfilm. Det har länge pratats om att göra hans liv till en film. Men först nu kan vi se på filmen som det pratats om. Jag själv har hört en del Ted från min barndom, och är bekant med hans bakgrund. Så jag såg ändå väldigt mycket fram emot filmen. Lyckligtvis så är det en film som inte drar ner ens besvikelse. Utan levererar en välgjord och fin berättelse. En berättelse jag tror kan vara viktigare än vad man tror

Filmen är regisserad av Hannes Holm. Som tidigare gjorde “En man som heter Ove”. Även den en välgjord svensk film, och som jag gillade mer än Hundraåringen. Som man lätt kan jämföra med. Han har dock även gjorde de senaste Sune filmerna. Så en väldigt svajig regissör. Men om han fortsätter i samma spår som han gör nu med Ted och Ove. Så tror jag han har hittat sin grej, och kan bli en bra svensk regissör.

Adam Pålsson spelar huvudrollen Ted Gärdestad. Han gör en otrolig insats i rollen som Ted. Han inte bara liknar Ted, men sjunger även på riktigt och spelar gitarren själv. Det är nästan som att Ted själv har kommit tillbaka. Men Adam lyckas leverera alla rätt känslor hos Ted. Detta är utan tvekan nog den bästa insatsen jag sett från honom. Även Peter Viitanen som Kenneth Gärdestad gör en bra insats, och får bra med utrymme. Jag var osäker hur mycket filmen skulle fokusera på brodern. Då Kenneth ändå spelat en viktig och stor roll i Teds liv. Men han får nog lika mycket speltid som Ted gör. Vilket jag verkligen är glad över.

Jag undrade över hur mycket filmen skulle gestalta de glada åren med Ted. Då trailern var nästan bara de glada åren. Men tur nog så tar filmen och djupdyker in i Teds psyke. Där det blir en stor roll mot andra och tredje akten. Vilket jag känner är ett måste i en film om Teds liv. Filmen visar på ett bra sätt Teds psykiska sjukdom och de olika rösterna han hör i sitt huvud. Filmen visar detta på ett intressant sätt, som jag tycker ändå är lite unikt. Detta är också en viktig sak att berätta tycker jag. För det är en viktig del i Teds liv.

Tyvärr så lider filmen av ett problem, som många biografi filmer gör. Den ska gå igenom en persons hela liv under en speltid på 2 timmar. Vilket gör att vissa saker förhastar sig ibland. Så som när Ted träffar skådespelerskan Ann Zacharias i filmen. Det var något förhastat, och filmen gick igenom känslorna de har för varandra lite för snabbt. Då tycker jag den byggde upp relationen mellan Ted och Lisa tidigare i filmen mycket bättre. Men just relationen mellan Ted och Ann kom lite från ingenstans och hade kunnat byggts upp lite bättre.

Sådana saker finns lite här och där utspridda i filmen. Vilket är en nackdel. Men så är det med nästan alla biografi filmer baserade på en persons liv. Där är bara så mycket man kan ha med under en viss speltid. Det är svårt, och jag tycker de ändå fått med många viktiga delar i Teds liv ändå. Filmen kan också bli lite självmedveten och gör “blinka åt kameran” ögonblick. Så som att Ted säger till Björn Borg lycka till, och att han tror han säkert blir något en dag. Liksom att filmen tar en på armen och säger “Björn Borg vann Wimbledon och blev känd”. Jo vi vet, ni behöver inte göra det så övertydligt. Så gör den ibland med vissa kända personer i filmen.

Även en liten detalj. Är att Adam har gitarren åt fel håll. Men detta är så att Adam kan spela på gitarren själv på riktigt. Vilket ger en mer äkta känsla. Men om vi ska vara petnoga så spelade Ted sin gitarr på andra hållet, än vad han gör i filmen.

Men vad jag tar från filmen främst, är dess värme och känsla. Filmen är som Ted själv. Den både värmer, sorger och ger en skratt. Vilket är den perfekta känslan man ska ha i en film om Teds liv. Jag satt själv och blev lite tårögd vid några scener. Samtidigt som jag blev varm inombords vid andra. Slutscenen är otroligt jävla fin och vacker. Filmen försöker i slutet att inte fokusera på det tragiska, utan en mer varm känsla.

I sin helhet är Ted – För kärlekens skull en välgjord svensk film, som verkligen levererade. Jag är svår smält för svenska filmer. Då det oftast är samma sak hela tiden. Men Ted är en film jag såg fram emot. Då jag är bekant med musiken och personen den handlar om. Filmen gjorde mig inte besviken. Adam Pålsson gör sin bästa insats i sin karriär hittills. Peter Viitanen som Kenneth får lika mycket andrum som Ted. Regin är stabil och välgjord. Enda nackdelen är att den kan förhasta sig igenom vissa händelser och saker. Så som relationen mellan Ted och Ann kändes väldigt förhastad. Men filmen lämnar en stark känsla hos en. Som både värme och sorger. Det är svårt att inte bli lite tårögd mot slutet av filmen.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Ted – För kärlekens skull du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid