Tårtgeneralen

Synopsis

I mitten av 80-talet utser Jan Guillou Köping till Sveriges tråkigaste stad. Medan bygden lamslås och ett helt land skrattar bestämmer sig den något försupne mångsysslaren Hasse P (Mikael Persbrandt) för att motbevisa Stockholmsjävlarna. Hans idé är lika långsökt som den kanske är genial. Han tänker baka världens längsta smörgåstårta och därmed få in Köping (och sig själv) i Guinness Rekordbok. Men vägen till rekordet blir inte så spikrak som han tänkt sig. "Tårtgeneralen" är en varm, rolig men också lite vemodig berättelse, baserad på verkliga händelser.

"Filip & Fredrik ska vara stolta"

Galapremiären för Tårtgeneralen gick igår och vimlet var högt. Allt från journalister till kändisar till folk som arbetet på filmen var där. Man kunde känna av spänningen inte bara från personer som skulle se filmen, men också de som jobbat med den. Lamporna släcktes och filmen började. Jag kan inte tala för hur de flesta kände sig efter filmen men där var gott om skratt under hela filmens gång och en fin varm applåd mot slutet. Vilket jag ändå tolkar som positivt.

Vägen hit har ändå varit lång för Filip & Fredrik. Det påbörjades för två år sedan och inspelning var redan något som skulle hända i 2016, men kom aldrig av. stället flyttades inspelningen fram till våren/sommaren 2017. Lägg även på att Robert Gustafsson som egentligen skulle spelat huvudrollen som Hasse P. Hoppade av då han ansåg manuset var för dåligt. Även Filip & Fredrik trots stora namn och kändisar i TV världen har aldrig regisserat en långfilm för bio innan. Så uppenbart är pressen på dem och jag förstår varför de har haft ångest ända in i det sista.

Min vän var och jobbade på filmen i somras. Han själv har berättat en del om hur inspelningen var och gett lite detaljer, så jag vet ju lite grann hur inspelningen har varit på filmen. Han berättade hur kaotiskt mycket var och hur osäkra Filip & Fredrik kände sig. Så mina förväntningar var inte särskilt höga innan jag såg filmen. Men efter att ha sett den tycker jag inte alls Filip & Fredrik ska känna sig besvikna. De har gjort något som många andra i branschen inte ens lyckas med. De har färdigställt en film  och lyckats gå i mål med den. Och det är värt så mycket bara det oavsett kvalité.

På efterfesten strax innan vi skulle gå, ville min vän tacka Fredrik för möjligheten att vara på filmen samt gratulera till en bra film.  Under deras pratstund sa Fredrik att han uppskattade min väns komplimanger och just hur mycket ångest de haft inför premiären och under hela resans gång. Men han nämnde även filmkritik. Han sa att man har slitit som ett djur på ett passionsprojekt i över två år och på den långa tiden. Allt det hårda arbete som lagts ner kan allting förstöras bara genom en persons negativa kritik på filmen. Vilket är så sant. Detta är något jag själv är medveten om och något jag alltid tänker på varje gång jag skriver en recension. Vad har jag för rätt att klanka ner på en person som har slitit arslet av sig för denna film? Men det gav en mer djupare mening när filmregissören stod där själv och sa detta ur egen mun, 30cm framför mig. Min vän tackade så mycket mot slutet åter igen och sa att många kommer uppskatta och gilla filmen. Vilket jag vet om är sant.

Så jag tänker inte ta och rikta någon särskilt stor kritik mot filmen. Utan kanske mer nämna det jag kände inte var för mig. Men lyfta fram det mer positiva. Innan jag börjar vill jag bara nämna att filmen är väl värd att gå och se. De förtjänar alla som jobbat på filmen och det är en film som leverera något annorlunda i form utav svensk film.

Filmen inleds med en berättarröst av Filip Hammar själv, vilket kan verka lite udda och konstigt. Hans berättarröst dyker upp längs filmens gång. Det tog själv ett litet tag för mig att vänja mig vid det, jag visste dock detta innan då min vän berättat det för mig.Men mot slutet så kommer det tillbaka som en helhet och jag tror jag uppskattar vad de är de gör med berättandet här. Detta är en personlig berättelse för Filip & Fredrik i alla fall minst Filip. Då han själv är en karaktär i filmen och hans pappa spelar en centralroll i allting. På något sätt så har hela denna historia påverkat den Filip är idag och Hasse P var den som gjorde att Filip slutade skämmas för sin egna pappa. När man fått det klart för sig så förstår man innebörden med berättarrösten ännu mer som då faktiskt tillför något åt filmen.

Filmen korsklipper mellan Hasse P och Filips pappa vilket kanske kan vara den lite svagare delen. Men det kommer tillbaka som en sluten cirkel mot slutet. Ja det hade kanske hanterats bättre, men jag ser vad det är de försöker göra med de olika historierna. Filmen är inte enbart om Hasse P. Utan om befolkningen i Köping också. Det Filip & Fredrik vill försöka göra är att skapa en film där den lilla byn är huvudrollen och dess färgrika karaktärer får utrymme. Det är lite som Three Billboards filmen där varje karaktär har en historia. Det är den typen av film som har gjorts där Hasse P är ledarfiguren.

Mikael Persbrandt är utmärkt i rollen som Hasse P och med hjälp av fantastisk sminkning av teamet bakom Hundraåringen och En man som heter Ove, så försvinner han helt i rollen. Han ser ut som den riktiga Hasse P gjorde på den tiden. Även Helena Bergström lyckas nog göra sin bästa insats jag sett henne i, för första gången spelar hon något annorlunda och gör det bra. Tomas von Brömssen förtjänar också att hyllas, då han levererar en insats helt utan dialoger men levererar blickar som känns i kroppen.

Men det jag nog älskar mest med filmen är att den får mig att känna något. Detta är inte bara en lattjo komedi med humor utspridd. Nä, snarare en film som faktiskt har något att förmedla, ett budskap av något slag. Medan de allra flesta svenska filmer förlitar sig för tok för mycket på att bara leverera en sak och en känsla. Så tar Filip & Fredrik och rör om i grytan och visar man kan visst det göra en rolig hyllningsfilm till en excentrisk person, samtidigt som man har drama och djup. Sättet filmen görs på och berättas på känns också annorlunda mot andra svenska filmer. Ser man till andra länder, har de gjort detta i flera år. Men varför inte i Sverige.

Filip & Fredriks debutfilm är en bra sådan och de ska vara stolta över den. Vilket är mer än vad som kan sägas om hälften av det som produceras i detta land. Till en början kanske man är orolig med hur de olika handlingarna har med varandra att göra och varför Filips berättarröst. Men mot slutet blir det en perfekt sluten cirkel som vävs samman på ett bra sätt. Inte perfekt, men bra. Precis som i deras TV-serier har Filip & Fredrik tagit fram den vardagliga svensken i den vardagliga staden och berättar deras historia. Varje svensk har en berättelse och jag vill tacka Filip & Fredrik för de har gett denna filmen en röst där. Vi behöver fler filmskapare som Filip & Fredrik och fler personer som Hasse P och Köpingsinvånare i detta tråkiga land.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Tårtgeneralen du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid