Solo: A Star Wars Story

Synopsis

Stig ombord på the Millenium Falcon och res med till en galax långt, långt borta i "Solo: A Star Wars Story", ett helt nytt äventyr med galaxens mest älskade smugglare. Genom en serie händelser i den mörka och kriminella undre världen möter Han Solo sin blivande andrepilot Chewbacca och träffar också på den ökända storspelaren Lando Calrissian. Det blir en resa som visar sig bli helt avgörande för en av Star Wars-sagans mest osannolika hjältar. Alden Ehrenreich axlar rollen som den unge Han Solo

"I have a bad feeling about this"

År 1977 blev folk introducerade till en av de coolaste karaktärerna i filmhistoria någonsin. Han hette Han Solo, spelad av ingen mindre än Harrison Ford. Han var cool, han hade attityd, han brydde sig inte om andra, han hade en awesome kompanjon vid namn Chewbacca, han hade det snabbaste och coolaste skeppet i galaxen vid namn Millennium Falcon. Samtidigt fanns där en mystik bakom denna karaktär, men det var aldrig något man satt och låg sömnlös om nätterna om. Tvärtom, mystiken byggde bara upp karaktären mer. Genom filmernas resa så växte han som karaktär och han lärde sig en lärdom genom att sakta men säkert bli en hjälte. Efter att ha varit en smugglare. Vad om jag berätta för er att innan vi blev introducerade till denna häftiga karaktär att han hade en flickvän, han brydde sig om folk, hur han träffade Chewbacca, hur han hade en mentor, hur “kessel run” scenariot gick till, hur han träffade Lando, hur han fick sitt namn Solo och framför allt… håll i hatten nu… att han var en hjälte!?

Som ni kanske märker var detta den Star Wars film jag inte såg fram emot, då där inte är någon som helst poäng i den att existera. Vi behöver inte en Han Solo film där vi följer hans yngre dagar och hur han träffade alla och hur vissa scenarion inträffade. Vad är då kvar i mystiken i de andra filmerna? Det är det som är hela poängen med karaktärer i filmer, vi själva behöver inte få veta vartenda lilla detalj om dem. Vi kan fylla i de tomma rutorna själv, men genom att göra en prequel och berätta allting förstörs det. Där finns ingen mening längre med uppbyggnaden som vi får under de andra filmerna med Han Solo. Hela grejen med honom i “A New Hope” är att han inte är en hjälte och gör det bara för pengar. Därför har scenen där han räddar Luke i slutet i anfallet mot Dödsstjärnan sådant intryck på tittaren, då han kom tillbaka och gjorde sitt första riktiga hjältedåd.

Låt mig börja med filmens största nackdel, i det att den faktiskt gör Han Solo till en hjälte. Här får vi se en Han som bryr sig om folk och gör allt för att komma tillbaka till sin kärlek och personen han älskar, Qi’ra (Emilia Clarke). För självklart hade han en person han var ihop med innan Leia och älskade henne lika mycket. Det är såklart via henne vi får de där guldtärningarna som mitt ur det blå verka fått betydelse med varje ny Star Wars film som kommer ut. Därifrån så hjälper han ett gäng smugglare och även Chewbacca från fångenskap. Han väljer i slutändan göra det rätta och hjälper de goda mot de onda. Något Han Solo från 1977 filmen inte hade gjort, då han hade jobbat med de som betalar honom mest. Så var kommer allt detta ifrån att göra honom en hjälte? Det förstör inte bara karaktären i hur han är i “A New Hope”, men det går inte ihop logiskt heller. Jag är mycket medveten om att de har sagt de vill göra fler Solo filmer och kanske under de filmerna göra så han går mer till “A New Hope” Han Solo karaktären. Men jag vill verkligen inte ha fler Solo filmer, då där inte finns någon poäng i dem att ens existera.

Vi får även veta hur han får namnet “Solo”, vilket är en av de löjligaste och töntigaste scenerna i hela filmen. Jag skämdes verkligen och tyckte det var rent ut sagt patetiskt manusskrivande. Likaså hur Han Solo möter Chewbacca för första gången var faktiskt ganska så slarvigt utfört. Kändes mer som att “vi måste ha något sätt hur Han Solo möter Chewbacca för första gången, men jag vet inte hur”. “Äsch släng bara in honom i första akten så han är en del av resten av filmen”. Vad som följer efter deras möte är något som hör till på samma nivå som “A Star Wars Holiday” och Jar Jar Binks, när Han Solo börjar prata “wookiee” med Chewbacca. Jag är dödsseriös!

Handlingen är inget märkvärdigt. Det hade varit roligare om det var mer som en “heist” film, men det blir aldrig riktigt av till att bli en sådan. Den är där och sniffar, men det blir lite utav “åka hit och hämta detta så vi kan föra tillbaka det till person X”. Större delar satt jag och var uttråkad av handlingen. För jag var inte för fem öre investerad i karaktärerna. Vi vet redan hur allting slutar för Han Solo, Lando och Chewbacca. Medan resterande aldrig är utvecklade tillräckligt för att man ska bry sig. Qi’ra som ändå spelar en stor roll i Hans liv, blir först intressant i slutet när alla hennes scener är klara. Visuellt är filmen också väldigt tråkig att kolla på. Första scenen är väldigt mörk och blå och daskig. Likaså när vi anländer till planeten där de ska stjäla i slutet av andra akten. Tåget i snön såg helt okej ut, men inget kändes spännande. Vilket är ett stort minus.

Det känns dock som jag borde nämna den struliga produktionen filmen gått igenom och hur Alden Ehrenreich måste slå sig mot att jämföras med Harrison Ford. Angående produktionen så var en av de enda anledningarna till varför jag kände att Solo filmen kanske kunde funka. Var för att Lord & Miller skulle regissera. Men när de blev sparkade så började varningsklockorna ringa och det kändes mer som studion var i kontroll än regissörerna. Tydligen ska deras version ha varit för komisk och helt ärligt hade jag inte haft något problem med det. För nu är filmen för tok för seriös för en Han Solo film och de skämten som finns är i samma nivå som skämten i prequel filmerna.

Alden Ehrenreich som Han Solo är inte det värsta med filmen, det är hur filmen väljer att berätta historian om honom. Faktum är så sköter sig Alden Ehrenreich helt okej i rollen. Det är klart man alltid kommer tänka det är fel och att Harrison Ford är den definitiva Han Solo, vilket han också är. Men jag tycker samtidigt inte att Alden Ehrenreich ska förtjäna en massa hat som han har fått. Han är en skådespelare som gör ett jobb och råkar axla en av de mest ikoniska karaktärerna på film, spelad av en av de mest ikoniska skådespelarna som finns. Där finns inte en chans på miljonen att han lär vara bättre och folk inte kommer jämföra. Men för vad han gör så är han helt okej, han lyckats sälja det mer och mer under filmens gång. Jag är faktiskt glad han inte gör en Harrison Ford imitation, utan kör på sin egna grej.

Den bästa skådespelarna ur listan är Donald Glover som Lando Calrissian. Han lyckades sälja in en ung Billy Dee Williams bättre och jag köpte verkligen att detta var en ung Lando. Synd bara att han inte får så mycket att göra i filmen. Woody Harrelson som Han Solos mentor Beckett är exakt vad du förväntar sig. Det är mer eller mindre Woody Harrelson som Woody Harrelson. Hans karaktär är också ganska så förutsägbar. Men han funkar för att det är Woody Harrelson som vare sig roll ändå lyckats ge någon form av underhållning. Emilia Clarke gör sitt bästa, men som jag skrev så blir inte hennes karaktär intressant fören i slutet av filmen. Paul Bettany är måttlig underhållande som skurken, men får inte mycket speltid. Faktum är så har han bara 2-3 scener totalt. Men han är en av de bättre karaktärerna/skådespelarna i filmen.

Där är även en viss karaktär som dyker upp. Detta är en stor spoiler, som jag inte tänker nämna vem är. Men det är en känd karaktär och varför karaktären är med vet jag ärligt talat inte. Det känns mer för att tjäna fanbasen och göra de glada över något litet, men samtidigt blir jag förbannad då det nu gör så att fler medium som existerar av Star Wars är canon. Jag vet inte vad poängen med att denna karaktären är med i filmen och jag vet inte vad Disney har för planer med karaktären i framtida projekt.

Efter all negativt, så tror ni jag hatar filmen. Jag vill inte påstå att jag hatar den. Men jag finner den oerhört onödig att ens existera mer än att Disney ska tjäna pengar. Men jag kan heller inte säga den är sämre än vad Episode 1 och 2 är (lika?). Vi har även “Holiday Special” som kvarstår som det sämsta som produceras Star Wars väg. Det bästa med filmen är helt klart musiken, som är riktigt bra. Det är nog den bästa musiken som gjorts i en Star Wars film sedan Disney producerat dem.

I sin helhet är Solo: A Star Wars Story exakt den filmen jag trodde det skulle vara. Största misstaget är att de förstör allting som Han Solo är i originaltrilogin och gör honom till en hjälte här. Lägg även på en massa onödiga saker som hur han fick sitt “Solo” namn, hur han mötte Chewbacca eller hur “kessel run” gick till. Detta är saker som är bättre lämnad obesvarade och låta tittaren fylla i själv. Man går inte till en konstutställning och fyller i den resterande målningen. Det är det som gör det konst till en början, att den ser ut som den gör. Likaså med film och hur en karaktär byggs upp och skrivs ner att vara. Mystiken är en del av vad som gjorde Han Solo grym och häftig. Men nu har vi en prequel film som besvarar allt det vi inte vill ha besvarat. Handlingen är för övrigt ganska så tråkig, dialogerna slafsiga och slarviga möten mellan viktiga karaktärer. Där är bra musik och skådespelarna som ändå försöker och lyfter filmen lite grann. Men faktumet kvarstår i det att detta är en totalt onödig film som inte tillför någonting nytt, mer än att fylla i de tomma rutorna ingen ville ha ifyllda från första början.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Solo: A Star Wars Story du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid