Repulsion

Synopsis

Catherine Deneuve spelar Carol Ledoux, som lämnas ensam i sin och sin systers lägenhet när systern reser bort ett par dagar. Carol isolerar sig i lägenheten och hennes paranoida sinne och rädsla för män och deras sexualitet ger henne hallucinationer som skickar henne djupare och djupare in i vansinnet.

"En film som kommer sitta kvar i ens minne ett bra tag framöver"

Repulsion regisserad av Roman Polanski ingår i den icke officiella lägenhets trilogin som består av denna, Rosemary’s Baby och The Tenant. Repulsion är en annan typ av skräckfilm, det är inte den som försöker göra något övernaturligt med något monster eller en skräckfilm där en person går runt och mördar folk. Nej detta är en skräckfilm i en helt annan benämning. Nämligen om en kvinna (Carol) som sakta hamnar i en djup depression som till slut leder till galenskap och mord bland män. Filmen säger inte rakt ut vare sig en del av detta ligger i om hon blev sexuellt utnyttjad som barn, eller våldtagen, eller bara allmänt har en förakt för män. Oavsett är det extremt väl berättat och en film som sätter sig i minnet.

Att försöka gå in i allt för mycket detalj blir svårt då det går in i spoiler territorium, samt det är något svårt att försöka förklara mer eller mindre vad som händer. Men vad Roman Polanski väljer att göra under Carols “resa” till galenskap är att låta ha den utspela sig i lägenheten och få hennes sinne komma till liv inne i lägenheten. Detta är helt klart filmens mest minnesvärda del och absolut det som folk kommer komma ihåg efter att ha sett den. Här blir det verkligen som att hamna i en djup sömn psykos och vi får se vad Carol känner och ser. Hur mycket av det är i hennes huvud och hur mycket av det är verklighet, är till slut frågan man ställer sig. Det är rent ut sagt riktigt skickligt gjort. Lite av det känns inspirerat av “Daughter of Horror”.

Allting grundar också i en hemsk historia där vi känner och sympatiserar med Carol, vare sig hon bara allmänt är mentalt sjuk eller om något djupare ligger och grubblar från hennes barndom eller något annat i tonåren. Oavsett så vill vi bara det bästa för Carol även när hon går för långt vid vissa incidenter.

Filmen är i svart och vit och det hjälper fotot otroligt mycket, för detta är en otroligt vacker film att kolla på.

Man kan säkert analysera flera saker i denna filmen så som bandet som spelar på gatan, varför håller kameran kvar på dem i en scen när karaktärerna har åkt iväg med en bil. Jag kan också tycka att en del i början kändes lite segt att komma igång. Jag förstår fullständigt att det är för att bygga upp stämning och ha en linjär berättande i hur Carols liv är innan. Men det blev så pass att jag undrade var skräck delen i filmen var. Det var intressant och välgjort, men jag såg inte skräckbiten i filmen. Men ju längre in jag kom desto snabbare förstod jag precis varför detta rankas som en skräckfilm. Ge filmen lite tid bara.

I sin helhet är Repulsion en annorlunda skräckfilm, men en film som bör definieras som skräck oavsett hur man än kollar på det. Det är mer åt den psykologiska skräcktypen, men det är så bra gjort. Roman Polanski vet hur man filmar och hur kameran ska placeras. Att se Carols “resa” i hennes depression till mentalt nervsammanbrott inne i lägenheten är fantastiskt och rent ut sagt obehagligt och skrämmande att se. Catherine Deneuve som spelar Carol gör ett utomordentligt jobb och det svart och vita fotot tillför så mycket. Det tar sin lilla tid och även jag började undra när filmen skulle komma igång, men ge den tid och låt den få bygga upp. Så lovar jag er att ni kommer tänka på denna filmen flera år framöver.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid