Phantom Thread

Synopsis

I 1950-talets London befinner sig den berömde klänningsmakaren Reynolds Woodcock (Daniel Day-Lewis) och hans syster Cyril (Lesley Manville). De klär kungligheter, filmstjärnor, arvtagerskor och andra societetslejon med exklusiva och distinkta plagg från The House of Woodcock. Kvinnorna passerar i snabb revy i Woodcocks liv, något som stillar den övertygade ungkarlens behov av både inspiration och sällskap. Men en dag möter han den unga och viljestarka Alma (Vicky Krieps) som snabbt blir både en inspirationskälla och älskarinna. Sakta men säkert börjar kärleken skapa revor i hans tidigare så välskräddade tillvaro.

"Daniel Day-Lewis sista film är en lyckad en"

Då har den senaste Paul Thomas Andersson filmen kommit ut, och även så Daniel Day-Lewis sista film. Innan han officiellt har gått i pension. Säga vad man vill om Paul Thomas Anderson, vare sig man gillar hans filmer eller inte. Men de är alltid unika, och är inte som den normala filmen man går och ser. Vare sig det är en djup drama film (There Will Be Blood), eller rent av märklig film (Inherent Vice). Där finns en viss dragningskraft i hans filmer som jag alltid dras till, även ifall det görs sämre i vissa. Phantom Thread är dock en av hans bättre filmer. Och hans bästa sedan There Will Be Blood (även den med Daniel Day-Lewis).

Detta är ännu en sådan recension jag känner inte kommer göra filmen rättvisa. Jag vet heller inte så mycket jag kan eller vill tillföra åt filmen. Mer än att folk bör gå in och se den med ett öppet sinne. Ha inte för höga förhoppningar, men har inte låga heller. Så kommer ni finna en film som antingen tilltalar er, eller inte. För mig är det en film som verkligen tilltalade mig.

Det hade hur lätt som helst kunnat bli tråkigt. En film om en modedesigner som gör klänningar åt rika och kända folk. Han blir senare kär i en tjej vid namn Alma, och de inleder en relation. Det hade i andra händer, kunnat bli otroligt tråkigt och kanske rent av pretentiöst. Men inte här. Det är så pass väl hanterat, att filmen får en viss klass till sig. Allting är gjort med omsorg, och som jag skrev ovanför. Är det dragningskraften Paul Thomas Anderson har i hans filmer, som drar in mig och gör mig investerad.

Det ganska uppenbara här också, är Daniel Day-Lewis, som gör en fantastisk insats. Ännu en gång försvinner han helt in i rollen, och även ifall man vet om att det är han. Så är det inte han man ser i filmen, utan modedesignern Reynolds Woodcock. Kemin han har med Vicky Krieps som spelar Alma, är trovärdig.

Filmen tar en vändning mot mitten, och det är nog här folk antingen är med eller inte med. Jag var med filmen vid mitt vändningen, och tyckte det var en bra och intressant vändning. Som ändå gjorde att annat också inträffade i filmen. Däremot så var jag inte så förtjust i slutet (de sista 5 minuterna). Det är nog filmen största svaghet, tyvärr kan jag inte gå in på det då det är en spoiler. Men jag kände inte det var tillräckligt utvecklat eller förstått, för mig som tittare. Att karaktären gjorde som den gjorde.

I sin helhet är Phantom Threads en av 2017års bästa filmer, och med sin simpla premies. Blir det en lyckad film om både romans och drama. Att säga den är välgjord med en bra regissör med en fantastisk insats från en legend, säger sig själv. Den greppa tag om mig i ett tidigt skede, och jag var fast där och då. Det känns som en rättvis film för Daniel Day-Lewis att ha som sin sista film. För ingen kan säga “fuck” lika elegant som han.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Phantom Thread du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid