Nötknäpparen och de fyra världarna

Synopsis

Allt Clara önskar sig är en väldigt speciell nyckel som kan låsa upp en ask vilken innehåller en ovärderlig gåva. En gyllene tråd, som hon får på sin gudfar Drosselmeyers årliga julfest, leder henne till den eftertraktade nyckeln. Men nyckeln försvinner omedelbart in i en underlig och mystisk parallell värld. Där möter Clara soldaten Phillip, ett gäng möss och regenterna som härskar över tre av världarna: Land of Snowflakes, Land of Flowers och Land of Sweets. För att få tag i nyckeln måste Clara och Phillip bege sig till den olycksbådande fjärde världen som styrs av tyrannen Mother Ginger.

"Ännu en rörig soppa från Disney"

Nötknäpparen och de fyra världarna är regisserad av Lasse Hallström och Joe Johnston och i huvudrollerna syns bland annat Mackenzie Foy, Morgan Freeman, Helen Mirren och Keira Knightley till. Det är en live-action Disney film med miljonbudget bakom sig, den exakta siffran ska ligga omkring 133 miljoner dollar. Det är också den typen av film som är en enda glamorös soppa som är underbar att bevittna framför ens ögon. Ingenting som händer är vettigt, handlingen har man sett flertals gånger förr, där är twister som man ser komma i förväg och allting är omringat av green-screen och skådespelare som är i överdrivna kostymer och överspelar. Det är mer eller mindre “A Wrinkle in Time” igen, som också Disney gjorde detta året.

Filmen har en speltid på 99 minuter, vilket betyder att den går igenom allting i ilfart, man hinner knappt ta in något av verken karaktärer eller denna värld som huvudpersonen Clara (Mackenzie Foy) hamnar i. Hur hon hamnar där är snott rakt av från Narnia också, men hon verkar inte bry sig att hon helt plötsligt via magi hamna på en helt annan magisk plats. Hon bara accepterar läget.

Men i grund och botten är det bara hur bisarr allting spelas i filmen. Ingenting verkar vara av det normala slaget, där finns en gräns även när man befinner sig i andra världar. Vad som gör det mer fascinerande är att se skådespelarna i dessa överdriva kostymer agera och överspela och verkligen tro på materialet och filmen. Till exempel så är filmen baserad på baletten “Nötknäpparen”, vilket då filmen känner den måste ha ett stycke i filmen där de gör en pjäs. Där de berättar bakhistorian bakom de fyra världarna och hur de kom i krig med Nöjesvärlden och Mother Ginger (Helen Mirren). Då kommer man på den genialiska idén att berätta denna bakhistoria genom att ha Keira Knightley prata över en balett som visar denna historia. Detta pågår i säkert 5 minuter men känns som en evighet i filmen. Bara för det är baserad på en balett betyder inte att man måste ha en balett sekvens i filmen, framför allt inte en som tar upp så mycket av speltiden också.

Såklart är där dock en twist och när denna twist infaller blev filmen genast bara mer underbar att bevittna. Så twisten är att Keira Knightley visar sig vara den riktiga skurken. Hon bestämmer nämligen att tillverka en massa tennsoldater för att sedan gå ut i krig mot Mother Ginger och sedan ta över de fyra världarna. När detta händer så skiftar också Keira Knightley’s skådespel helt och hållet och det blir bara underhållande rakt igenom. Man märker att han njuter av att få spela skurken och lägg även på den överdriva kostymen hon har på sig och den urlöjliga ljusa/söta rösten hon lägger på blir det skrattretande. Där är till och med en scen där man märker att hon går igång på tennsoldaterna. Hon säger med en riktigt upphetsad röst “Men in outfits and weapons doing what I say just makes me go crazy” (något i den stilen).

Filmen är rakt igenom datagjord, ingenting är praktiskt och allting spelades bara in framför green-screen. Detta märks så tydligt och man får ingen känsla för någonting. Allting är bara plastigt och oinspirerat, samtidigt som den slänger in en massa bisarra saker för att sticka ut. Men bortser man från detta så är det i grund och botten bara en tom film på ingenting. Handlingen har man sett miljontals gånger förr, framför allt från Disney och man får inget tycke av någon karaktär i filmen alls. Filmen har ingen identitet och saknar helt och hållet någon form av charm. Det gör inte saken bättre när allting runt omkring är datagjort och man vet det bara är en massproduktion producerad inuti en dator.

3D:n är väl det enda jag kan ge filmen. Då allting praktiskt taket nästan är datagjort får de även möjlighet att lyckas leverera på 3D fronten. Så om det är något filmen lyckades med så var den dess 3D som enligt mig var väl fungerande för filmen.

I sin helhet är Nötknäpparen och de fyra världarna lite av en underbara röra att titta på. Där är ingenting i filmen som känns logiskt och filmen slänger in bisarra grejer och beter sig normalt med det. Så som hela Keira Knightley’s karaktär, clownerna hos Mother Ginger, en random balett scen som pågår i 5 minuter, de överdrivna kostymerna, skådespelarnas överspel och hur karaktären Clara bara agerar normalt när hon hamnar i denna magiska värld och accepterar allting. Allt detta gör så att jag kommer ihåg filmen mer, men inte för det bättre. Tar man bort detta har vi en oinspirerad film vars handling man sett tusentals gånger förr och skådespelare framför en green-screen där allting runt omkring bara är datagjort utan någon som helst charm. På sätt och vis sevärd, men av helt andra anledningar. Samtidigt skippa av de rätta anledningarna. Det är ännu en underbar rörig soppa från Disney.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Nötknäpparen och de fyra världarna du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid