Manifesto

Synopsis

13 x Cate Blanchett. Manifesto liknar inget du tidigare sett. Den flerfaldiga Oscarsvinnaren spelar filmens alla roller i den här humoristiska, känslosamma och engagerade gestaltningen av kända historiska manifest. Manifesto är en rikedom av idéer och visdomsord från några av de stora manliga genierna, gestaltade av den enastående Blanchett; Karl Marx, Lars von Trier, Werner Herzog, Stan Brakhage, Friedrich Engels, Dziga Vertov och Claes Oldenburg, för att nämna några.

"Jag gillade den inte men jag uppskattade den"

Manifesto är en film som är väldigt olikt någonting annat som jag har sett och många andra kan nog hålla med om det. Istället för en traditionell handling med en tre-akts-struktur så består filmen av ungefär ett dussin monologer eller manifest som framförs enbart av den makalösa skådespelerskan Cate Blanchett. Filmen var tidigare ett konstprojekt där varje monolog spelades var för sig fast i en utställning. Nu har regissören, manusförfattaren och producenten bakom projektet klippt ihop all till en film på ca 90 minuter. Resultatet? Det är fortfarande mer ett konstprojekt än en film. Om det är bra eller dåligt är nog individuellt. Själv kände jag splittrad uppskattning. Jag gillade den inte men jag uppskattade den. Om det nu går att förstå.

För att gå in lite mer på djupet av vad filmens ”grej” är så är det följande. Manuset består av 12 stycken monologer eller manifest-kollage som är sammansatta med över 50 olika konstnärer och författares skrifter och manifest. Vi får bland annat ta del av texter skrivna av Karl Marx, Lucio Fontana och Lars von Trier. Dessa manifest-kollage framförs av Cate Blanchett i monologer som 13 olika karaktärer i deras respektive miljöer. Ursprungligen var det en videoinstallations-utställning på Australian Centre of the Moving Image, i Melbourne, Cate Blanchetts hemstad. Då spelades alla 13 delar separat på varsin skärm samtidigt. Monologerna berör specifikt konst. Vad konst är och vad som räknas som konst. Hur konst påverkar eller rättare sagt hur det ska påverka politik och samhället överlag. Väldigt tunga grejer.

Det är mycket att ta in på 90 minuter och överlag så blir det en väldigt speciell men tyvärr också luddig upplevelse. Det visuella som ackompanjerar monologerna är väldigt slående. Miljöerna känns levande och hur kameran rör sig runt dessa skapar en hypnotisk känsla. Men som sagt blir det mycket av samma sak. Efter ett tag förlorar dessa starka och insiktsfulla ord dess mening då ens sinnen blir överhettade.

Cate Blanchett är den som bär hela filmen. Det är väldigt berikande såväl som underhållande att se henne transformeras till alla dessa olika karaktärer. Bland annat får vi se henne som en lodis, en nyhetsuppläsare och en punkare. Filmen är som ett statement om Blanchets skådespelartalang. Hon övertygar med en så rå styrka likaväl med minutiöst utförande. Man glömmer lätt att det är samma australienska aktris som spelar alla dessa färgstarka och särpräglade karaktärer.

Cate Blanchett och de visuella aspekterna får något väldigt okonventionellt att funka. Det är en anmärkningsvärd utforskning av konst och kultur som är intressant att uppleva men det krävs mycket av en att verkligen uppskatta den till fullo.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Manifesto du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid