Mandomsprovet

Synopsis

Den naive och lite tafatte collegestudenten Benjamin inleder ett förhållande med den mycket äldre Mrs Robinson. Det hela kompliceras när Benjamin blir förälskad i Mrs Robinsons dotter. Klassisk 60-talsfilm med ett lika klassiskt soundtrack av Simon & Garfunkel.

"En film jag blev förälskad i"

Då och då när jag ser om dessa klassiska filmerna så är det svårt att på direkten säga man älskar dessa typer av filmer. Sunset Boulevard och Seven Samurai lyckades och filmer jag tänker fortfarande på. Jag är villig att placera The Graduate på den listan, jag är övertygad redan efter första titten. Detta är en fantastisk film och jag älskade nästintill allting i den.

Det som överraskade mig var att där är tyngre och djupare mening till filmen än vad man först tänker sig. När du läser grund synopsis får man i huvudet en ung kille har en affär med en äldre kvinna och blir kär i hans dotter. Vilket man kan säga är grundprincipen för allting i filmen. Men där är djupare lager till varför karaktärer gör som de gör. Vår huvudperson Ben (Dustin Hoffman) är i en ganska så tråkig tillvara. Han har precis gått klart skolan och är nu redo för arbetslivet och vuxenlivet. Men han är inte redo än att bli den man som förväntas av honom. I denna unga spralliga man ser Mrs. Robinson (Anne Bancroft) en längtan hon inte haft på länge. En kvinna som inte har något kärleksliv eller sexliv med hennes make som hon gifte sig med alldeles för tidigt. I den här unga mannen hittar hon en glöd hon inte haft på väldigt länge, om ens någon gång. Dessa två i deras små deppiga ställen, finner varandra och påbörjar denna flört relation, utan att riktigt tänka på konsekvenserna.

När Elaine (Katharine Ross) väl kommer in i bilden (Mrs. Robinsons dotter) blir det ändring i historien. Mrs. Robinson ber Ben att hålla sig väck från henne, då hon är rädd att förlora Ben. Ben efter mycket om och moment måste gå ut med Elaine mot sin vilja och börjar fatta tycke för henne. En ungdomskärlek blommar ut. Det som är så välgjort här är att vi förstår varför Mrs. Robinson blir arg på Ben och är emot allting. Denna grej hon hade med Ben var höjdpunkten i hennes döda vardag, men för Ben var det bara en fling. Därifrån går det och blir drastiskt och mer seriösare och allting är av förståeliga anledningar.

Utöver de tyngre och djupare bitarna filmen tar, som verkligen förstärker filmen. Är regin av Mike Nichols en stark attribut och jag gillade framför allt kameraarbetet här. Han använder även en teknik som känns inspirerad av hur Hitchcock jobbade i sin tidigare dagar under 40-talet. Ett bra exempel är när Mrs. Robinson står naken framför Ben och filmen klipper snabbt in hennes bröst och mage under en sekund som att vi får en glimt av vad Ben tittar på. Det är ett smart sätt att för i 1967 komma iväg med att visa naket för tittaren, utan att man riktigt hinner fatta en uppfattning på vad de precis såg.

Den enda lilla negativa aspekten jag kan hitta är att jag har lite svårt att köpa Dustin Hoffman som en 21åring. Han var 30år under inspelningen och påminner mer om den åldern än om en 21åring. Men om det är den största negativa saken jag har att säga om filmen. Så är det ett ganska så jäkla bra tecken.

I sin helhet är The Graduate en helt fantastisk film som jag absolut älskade. Där är mycket man kan känns igen sig och relatera till, även om man inte har en affär med en äldre kvinna. Så är det situationen vår huvudperson befinner oss i som man kan känna igen sig i. Den djupa och tyngre aspekten förstärker filmen något oerhört och ger filmen den kännedom den idag har fått. Skådespelet är trovärdigt och regin av Mike Nichols är underbart, framför allt kameraarbetet. Musiken av Simon & Garfunkel är idag klassiker, att inte en enda av låtarna var nominerad för bästa låt är häpnadsväckande. “The Sound of Silence” är ett mästerverk, likt denna filmen!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid