Love, Simon

Synopsis

Alla förtjänar en riktigt bra kärlekshistoria. Men för Simon är det lite mer komplicerat. Ingen vet att han är gay och han har heller ingen aning om vem det är som han har blivit kär i på nätet - bara att det är någon som går i hans egen skola. Att reda ut dessa frågor visar sig vara både roligt, läskigt men också livsomvälvande. LOVE, SIMON är en varmhjärtad historia om att finna sig själv och att bli förälskad.

"En relaterbar kärlekshistoria, vare sig du är gay eller inte"

Love, Simon är en high-school film om Simon som bär på en hemlighet. Han är bög. Han börjar skriva med en hemlig person från hans skola som också är bög efter att ha sett den hemliga personens inlägg om att ha kommit ut på ett av skolans forum. På papper en väldigt simpel idé, vilket det också är: Efter de goda orden och haft premiär i USA så tänkte jag mig ändå att detta skulle vara en high-school film som stack ut lite grann i samma anda som “Perks of Being a Wallflower”. Men tyvärr så blir det lite utav samma gamla high-school film man sett ett x anta gånger i sitt liv. Men det betyder inte att filmen direkt är dålig. Vad som bär upp filmen är skådespelarna och att karaktärerna för de mesta ändå känns genuina och äkta.

Nick Robinson spelar i huvudrollen som Simon och han har verkligen hittat rätt i rollen här. Efter att ha sett honom i den förbisedda Kings of Summer från 2013, så har han inte direkt fått chans att visa sina talanger på egna ben. Jurassic World var mer eller mindre ensemble och han var ej huvudfokuset. Everything, Everything var en av fjolårets mest “WTF” film på grund av dess slut och The 5th Wave minns jag inte honom i ärligt talat. Så det är trevligt att äntligen se honom få en huvudroll där han kan få skina igen med sitt skådespel. Han sålde mig verkligen som Simon och är helt klart filmens största behållning. Simon känns äkta och en person vi alla kan se oss i. Vare sig vi är homosexuella, bisexuella, heterosexuella eller vad du nu känner att du är. Att vara antingen eller spelar ingen roll, för du är fortfarande du och det är det vi får lära oss när vi ser Simon i filmen.

Filmens sätt att hantera situationen är väldigt moget och gör inget större anmärkningsvärt eller stor grej över att han är just bög. Det är kampen om att våga berätta för de andra som är fokuset och att han har blivit kär. Sidoskådespelarna är också en stark attribut. I det att skådespelarna känns som riktiga tonåringar och beter sig och pratar som riktiga tonåringar. Däremot så betedde sig lärarna ganska så överdrivna. De var roliga och tillförde skratt, men ingen lärare eller rektor beter sig såhär i verkligheten. I så fall är det en riktigt bad-ass skola.

Kruxet med filmen är att den följer många klichéer som dyker upp i high-school filmer. Den har den obligatoriska tredje akten där Simon blir osams med sina vänner, du har rövhålet som utpressar Simon efter att ha sett hans mejlkonversation på bibliotekets dator, du har missförståndet att Simon fuckar upp saker och ting längs vägen. Till och med slutet var lite av en besvikelse faktiskt. När vi väl får reda på vem Blue (personen Simon skriver med) är så kände jag mer att jag inte var nöjd med den personen det faktiskt var. Inte för att gå allt för mycket spoilers, men jag hade nog gillat om det var en random person som bara synts till i bakgrunden som var Blue. Även kyssen de hade med varandra kändes lite stel, vilket jag känner skulle vara den stora punchen. Så tyvärr lider filmen av detta och jag har svårt att se hur denna skulle skilja sig åt från resterande high-school filmer när den själv följer en del typiska klychor därifrån.

Där är även lite saker som Simon gör i filmen som jag kände var lite osympatiska från hans sida. Vilket gjorde de svårt att relatera till honom i de situationerna. Jag tänker inte nämna vad han gör, men de han gör känns inte rätt och det skapar bara mer problem med hans vänner. Så de saker han sa/gjorde kändes ologiska för mig som tittare.

I sin helhet är Love, Simon en härlig high-school film som lyckas leverera. Trots en del klychor som vi är bekanta med och några dumma saker som Simon gör. Samt ett slut jag inte var ett så stort fan av. Är det fortfarande en mysig film som har mycket charm till sig. Humorn var också en stor attribut och där var gånger jag fick mig ett par goda skratt. Karaktärerna (tonåringarna) känns äkta och genuina och Simon är en person många kan relatera till, vare sig man är bög eller inte. Detta är en film som gav mig i vart fall ett leende på läpparna och tror det lär göra det hos många andra. Dess hjärta är vid rätt ställe för det.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Love, Simon du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid