Lawrence av Arabien

Synopsis

Under första världskriget skickas den unge löjtnanten T.E Lawrence (Peter O'Toole) till Arabien för att undersöka den arabiska revolten mot turkarna. Han bestämmer sig för att stanna och organisera en gerilla-armé bestående av flera normalt sett motstridiga arabiska stammar.

"Mästerverk eller inte?"

Den har blivit kallad en av de bästa filmerna någonsin gjord. Det är filmen som inspirerade Steven Spielberg att börja jobba med film. Den har ansetts vara en av det största storslagna filmerna någonsin gjord. 98% kritiker & 93% tittare på Rottentomatoes, 8.3 på IMDb, 100 på metacritic. Och jag tycker den är något överskattad, tyvärr. Det känns nästan som att det inte är okej att säga så om dessa typer av filmer, men sanningen ska ju fram. Det är också uppenbart, att alla klassiska filmer inte lär gå hem hos varje tittare. Jag säger inte att Lawrence of Arabia är dålig. Tvärtom, där är mycket jag verkligen gillade med denna filmen. Men jag kan inte gå så långt att kalla den för ett mästerverk, som den har blivit utsedd till.

En av de större anledningarna som gjorde att filmen inte riktigt nådde hem hos mig. Var delvis castingen. Detta är något som är väldigt vanligt i de äldre Hollywood filmerna. Så det är inte bara denna filmen som lider av det. Men jag har för det mesta svårt att se vita skådespelare, skådespela karaktärer av annan etnicitet. Det blir väldigt svårt att ta på allvar, och för mig tar det mig ur filmen helt och hållet. Här så är det Alec Guinness som Prince Feisal som sticker ut mest. Det påminde om Charlton Heston i “Touch of Evil”, där han spelar en mexikansk. Medan här så spelar Alec Guinness en arab.

Skådespelet är bra, och Alec Guinness är en legend i den meningen. Men att se en brittisk skådespelare med lite sminkkräm på ansiktet, för att se mörkare ut. Spela en arab, det blir lite otrivsamt i 2018 att titta på. Detta är något som var väldigt normalt i äldre filmer, men som tyvärr gör att de lider i dagens ögon. Och tyvärr blir lite utdaterade. Behöver jag nämna Mickey Rooney i Breakfast at Tiffany’s, där han spelar en kines. På största möjliga etniska skalan som det bara går. Man skäms lite.

En annan aspekt, som inte riktigt föll mig i smaken. Var två tonåringar som följer med Lawrence i filmen. De vill tjäna honom som deras tjänare, och tjäna pengar på det. Vilket de får göra. Problemet är att man ska få någon form av band mellan karaktärerna, som man inte riktigt känner av. Tonåringarna är snarare jobbiga, och att Lawrence fattar tycke för dem, och bryr sig om dem hade jag lite svårt för. Såg verkligen inte vad de tillförde till historien, och tyckte inte alls Lawrence som karaktär blev något djupare.

Faktum är så tycker jag karaktärerna runt omkring Lawrence, aldrig stärker sig och tillför mycket till hans karaktär och resa. Den enda som tillför något, och vars kemi jag verkligen kände av. Var Omar Sharif som Sherif Ali. Det märks att han och Peter O’Toole, blev goda vänner under inspelningen. Då han är den enda karaktärerna jag fick någon form av band, som växte under filmens gång. Alla andra är mer eller mindre bara där, och tillför inte särskilt mycket till Lawrence karaktär och utveckling. Vilket för en film som nästan är 4 timmar lång, är sisådär enligt mig.

Resterande av filmen håller ändå rätt så hög klass, och är det som gör att jag gillar det mesta. Skådespelarna är eliter, och gör bra ifrån sig. Bara det att vissa sticker ut mer än andra, av att de känns fel för rollen. Men Peter O’Toole som inte riktigt gjort någon större film innan denna. Gör en fantastisk insats som huvudrollsinnehavaren Lawrence. Han har en skön underton av komik av sig, och ibland påminde han lite om Stan Laurel eller Buster Keaton.

Visuellt sätt är det också en enastående film. Helt klart värd sitt rykte, som en av de bästa filmade filmerna. Allt från de öppna landskapen, till kriget i slutet, till färgerna, och en finfin klippning på det. Precis som med 2001, även ifall jag har mina småproblem. Hade jag mer än gärna beundrat denna film på den största möjliga duken som går att beskåda. Det är den värd i vart fall.

I sin helhet är Lawrence of Arabia en film som lever upp till sin titel, storslagen. Även ifall jag har mina problem med den. Främst att Alec Guiness spelar en arab, som tar mig ur filmen. Men också att vissa sidokaraktärer inte tillför så mycket till Lawrence karaktär. De får heller inget större djup för mig som tittare. Vilket tyvärr gör att de dramatiska scenerna som involverar några av dessa karaktärerna, blir jag inte så känslosam. Kemin mellan Peter O’Toole och Omar Sharif väldigt bra. De båda gör väldigt bra insatser. Kul med Claude Rains också. Jag beundrar nästan allt annat med filmen. Framför allt det tekniska som i mina ögon är ett mästerverk. Men filmen som helhet, kan jag tyvärr inte påstå är ett mästerverk. I alla fall inte för mig, och så är det ibland med dessa klassikerna.

Kommentera

Bli den första att lämna en kommentar!

Notifiera mig vid
avatar