LasseMajas detektivbyrå – Det första mysteriet

Synopsis

I den nya filmen om Lasse-Majas Detektivbyrå börjar vi från början. Hur gick det egentligen till när Lasse och Maja träffades för första gången, och vad hade en mycket speciell bok med det hela att göra? I Vallebyskolan finns glömda platser och hemligheter, uppenbart världar att begå brott för. Vem ligger bakom stölden av Hammarabis bok? Är det engelskaläraren med den konstiga dialekten, den nya idrottsläraren med den för tajta overallen, den skumma bibliotekarien, den tystlåtna och kringsmygande vaktmästaren eller kan det till och med vara rektor Brynolfsson själv? I sitt högkvarter nere i hamnen försöker Lasse och Maja få lite lugn och ro för att lista ut vem tjuven är, men får dom så mycket lugn och ro? Vem kan man egentligen lita på? Sanningen uppdagas i den årliga tävlingen mellan alla skolor där vinnaren erhåller Hammarabis bok och den fantastiska hemlighet den bär på. Det är bara ett problem, den är försvunnen. Följ med på ett äventyr där två barns olikheter behövs för att lösa mysteriet. Välkomna till LasseMajas Detektivbyrå, det var så här allt började.

"Inget särskilt bra första mysterium"

Precis som med Solsidan filmen där jag beta igenom hela serien inför filmen. Gjorde jag likadant med LasseMaja filmerna, genom att beta av alla filmerna som finns med det namnet. Julkalendern har jag redan sett när den sändes år 2006 och jag kvarstår i att det fortfarande är den bästa och närmsta böckerna som vi har kommit. Fast idag kanske jag har andra synpunkter då jag inte sett den sedan den sändes. Men med filmerna har inte en enda kommit i närheten av att fånga mysteriet och Valleby som stad. Jag trodde på denna filmen efter all marknadsföring och efter de horribla tre green-screen filmerna. Men på något sätt känns detta som den fattigaste av dem alla.

En sak som Kameleontens Hämnd lyckades med, var att ändå ha en någorlunda handling och skapa en bra atmosfär runt hela Valleby, för staden i sig är också en karaktär i böckerna. Jag tror inte jag tror mig själv när jag säger det, men green-screen filmerna lyckades bättre att skapa Valleby som stad än vad denna gör. Då hela filmen bara har två locations, skolan och en båt. Den enda lilla glimten vi får av Valleby är när Lasse och Maja åker sopbil till sin hemliga båt vid hamnen. Men det är mer eller mindre bara en cykelbutik vi får glimten av. Det gör så hela filmen känns fattig och den breda skalan att känna av Valleby borna och den lila byn är helt frånvarande i denna filmen.

Vad som inte gör saken bättre är att filmen är fylld med klichéer och jag är 100% medveten om att det är en film riktad åt barn. Men jag brukar oftast också bedöma hur barn reagerar till filmer när de ser filmer riktade åt just dem. I biografen satt där 4 barn, varav alla fyra ändå verkade finna nöje i filmen. Men då och då kändes det lite som de blev rastlösa och uttråkade av filmen och från ett vuxet perspektiv finns där inte mycket att hämta här. Filmen har den typiska obligatoriska tredje akten där våra huvudpersoner blir osams. För Lasse vågar inte under filmens gång säga att han var den hemliga tipsaren som sa till polismästaren att det var Maja som var tjuven. Då han under filmens gång blir vän med henne. Där är också någon grej att Lasse är kär i en tjej som går i 6an, men det rinner ut i sanden helt och hållet. Så varför ens ha med det. Filmen försöker också vara hipp med “kidsen” genom att spela moderna Veronica Maggio låtar som verkligen inte passar in i stuket när det kommer till LasseMajas berättelser.

Skådespelarna är inget vidare. Våra två huvudpersoner är inte så bra och Sverige har ett seriöst problem i att inte verka ha några som helst bra barnskådespelare. 99% utav allt svenskt jag sett som har barn i sig, har det inte varit bra alls. Tyvärr blir det likaså här, trots att båda två har skådespelar bakgrund. De vuxna skådespelarna, alltså kändisarna är exakt som vi ser skådespelare agera i barnfilmer. De knasar till det och överspelar som vanligt. Visst är det lite kul att se Johan Rheborg som skum vaktmästare, men efter ett tag blir det hans enda karaktärsdrag. Kul dock att Tomas Norström åter igen syns till som polismästaren, han är väl det som hållit tråden genom alla dessa filmerna och den som levererar bäst av alla skådespelare.

Mysteriet i sig är väl den största behållningen filmen har, men det säger inte mycket. För barn är där tillräckligt för att man ska kunna tänka lite på vem tjuven kan vara. Även ifall det blir lite fantasi inriktat med hela bakgrunden till boken, men för barn så fungerar det. Jag önskar jag kunde säga där var underhållande delar under mysteriets gång. Men eftersom allting kändes så lågbudget och skådespelarna inte höll mått hade jag svårt att njuta under filmens gång.

I sin helhet är LasseMajas första mysterium inget riktigt engagerande sådant. Mysteriet fungerar på papper, men filmen misslyckas att bygga upp Valleby som stad och alla dess färgrika karaktärer. När hela filmen utspelar sig på en skola (som känns som vilken svensk grundskola som helst i detta land) och en båt, känns allting bara så lågbudget och platt. När jag tänker LasseMaja tänker jag på alla de mystiska och diverse karaktärer och deras bakgrunder. Men inget av det känns av här och det blir den största besvikelsen filmen ger en. Lägg även på skådespel som inte levererar (tyvärr). Jag önskar jag hade fått mer nöje av denna filmen än vad jag fick. För små barn kan mysteriet hålla dem igång under 90 minuter, men för vuxna finns där inte mycket att hämta. Detta kommer för övrigt från en person som också läste böckerna som barn.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se LasseMajas detektivbyrå – Det första mysteriet du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid