Klappjakten

Synopsis

Arnold Schwarzenegger spelar huvudrollen som i denna helfestliga julkomedi. Han försöker desperat uppfylla sin sons högsta önskans genom ett inköpskaos i sista minuten på själva julafton. Howard Lagston (Schwarzenegger) har lovat sin lille son actionfiguren Turbo-Man i Julklapp utan att veta om att detta är julens mest efterfrågade julklapp. Så börjar en hektisk jakt som försätter Howard i konflikt med en hyperstressad brevbärare (Sinbad), en snuskig, falsk jultomte (James Belushi) och varenda stressad förälder i staden.

"You can't bench press your way out of this one"

Här får ni en liten bonus recension av mig. Jag ville ta en lite kort tid och recensera en av mina riktiga guilty-pleasures när det kommer till filmer överlag. Detta är också en film jag försöker klämma in varje jul och se på. Jag har starka nostalgiminnen av den, samt den är underhållande att kolla på. Jag säger inte det är en bra film, jag är mycket medveten om dess dåliga saker. Men jag kan heller inte ta en julfilm seriös, som har Arnold Schwarzenegger i sig. Det säger sig själv nästan. Men sanningen kvarstår. Jag har mycket skoj med Klappjakten, eller ”Jingle All the Way” som är dess originaltitel.

Filmen handlar om att Arnold Schwarzenegger måste köpa en Turbo Man actionfigur åt sin son till julklapp. Där nästan hela filmen är Arnold Schwarzenegger på jakt efter den mest eftersökta julklappen det året. Det blir som uppbyggt för knas och… udda scenarion. Som en hemlig tjuvliga utklädda som tomtar. Där Arnold Schwarzenegger hamnar i en fight, och måste slåss mot tre olika tomtar. Nästan som ett spel, eller en wrestlingmatch. Är vi säkra på att filmen inte är lite medveten om vad det är för slags film?

Sonen spelas av Jake Lloyd, mest känd som Anakin från Star Wars Episode 1. Detta var dock före den filmen, och tyvärr är hans skådespel lika stelt här som där. Jag avskyr att kranka ner på Jake Lloyd med tanke på hur han har det idag Han fick också ta en del skit från Episode 1. Men sanningen är också sanningen, som ibland svider. Däremot är det inte hans fel, då han bara är ett barn här och i Episode 1. Grannen spelas av Phil Hartman som försöker få till det med Arnold Schwarzeneggers fru spelad av Rita Wilson. Grannen är denna perfekta personen i husområdet, där alla älskar honom. Phil Hartman lyckas väldigt bra här att porträtta en äkta ”den perfekta killen” typ för medelålders kvinnor.

Sinbad dyker också upp som en brevbärare som också ska ha en Turbo Man docka. Han är dock den svaga länken i filmen, då jag aldrig tyckt Sinbad vara rolig. Filmen känns också lite utdaterad med honom i den, då han var överallt på 90-talet. Men sedan bara försvann helt. Vad gör han idag liksom? Röstskådespel typ. Han gör heller ingen bra insats, och är mest jobbig. Enda gången hans karaktär har något syfte, är slutet av filmen. Vilket är en av höjdpunkterna i filmen.

Vad är då den största anledningen till att jag gillar Jingle all the Way så mycket då. Det är nog de minnesvärda scenerna som är här och där. Samt de minnesvärda citaten. Allt tack vare Arnold Schwarzenegger. Där är flertals minnesvärda citat från filmen, som har blivit synonymer för Arnold Schwarzenegger idag. Det är också väldigt humoristiska, och jag skrattar nästan hela tiden när jag ser det på nytt. Även individuella scener, sticker ut som gör det minnesvärd. Med det menar jag, sätt Arnold Schwarzenegger i en knasig situation och försök göra det minnesvärt. Vilket hade kunnat bli irriterande, vilket det är för många. Men jag har en svag punkt för både filmen och Arnold Schwarzenegger.

Klimaxen på filmen är också en höjdpunkt. Jag tänker inte säga vad som händer, men det involverar en julparad och ett missförstånd. Uppenbarligen mer knas ja, men det är gjort på ett så underbart barnsligt sätt att jag inte kan släppa det. Dessutom bjuder Arnold Schwarzenegger på mera härliga citat här.

I sin helhet är Jingle all the Way en äkta guilty-pleasure för mig. Både som julfilm och vanlig film. Jag är mycket väl medveten om att det inte är en bra film. Tusan budskapet är också ganska så tamt och inget vidare för barn. Karaktärerna är inte så välskrivna, och skådespelet hackigt. Men jag kan inte hjälpa det. Jag finner nöje i att se denna filmen varje år. Mycket tack vare de minnesvärda citaten vi får från Arnold Schwarzenegger. Samt situationerna filmen sätter honom i. Mitt i allt knas och uppenbara strukturering, så finner barnet inom mig en härlig underhållande julfilm.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid