Jumanji: Welcome to the Jungle

Synopsis

JUMANJI: WELCOME TO THE JUNGLE är ett helt nytt äventyr, med stjärnorna Dwayne Johnson, Jack Black, Kevin Hart och Karen Gillan i huvudrollerna. Genom en förtrollad spelkonsoll sugs de fyra vännerna i den farofyllda världen Jumanji, där de förvandlas till den respektive avatar de valt, alla med sina unika färdigheter. För att inte fastna i Jumanji i all evighet måste de ta sig igenom sitt livs äventyr.

"Efter 22 år återvänder spelet"

Jumanji: Welcome to the Jungle är en blandning mellan uppföljare och reboot/remake på 1995 filmen Jumanji. Den utspelar sig i samma universum, de nämner till och med Alan Parrish i filmen. Men man behöver inte ha sett Robin Williams filmen, för att förstå denna. Då formen utav brädspelet ändrar sig helt, till ett tv-spel. Samt det är helt nya karaktärer och utspelar sig i nutiden. Så filmen står på egna ben, utan några större förvirringar. Jag kan också gladligen rapportera, att filmen är en underhållande sittning. Precis som första filmen.

Det absolut bästa med filmen är ”body swap” grejen. Ja, jag vet det har gjorts flertals gånger förr i filmer. Men när det görs rätt och bra, så är det underhållande trots hur många gånger man sett det. Här görs det bra, tack vare skådespelarna. Att se Jack Black spela som en tonårs tjej är värt vartenda öre på biobiljetten. Resten av filmen hade kunnat vara skit, men det hade varit guld oavsett. Helt klart både det roligaste och bästa med filmen, Jack Blacks skådespel.

Dwayne Johnson gör också ett väldigt bra jobb, genom att spela den rädda nördiga tonårskillen. Totala motsatsen mot var han är i verkligheten. Karen Gillan, även ifall hennes personlighet och skådespel inte särskiljer allt för mycket från tonårsvarianten. Så är hon fortfarande bra i hennes reaktioner och agerande. Den enda som inte direkt gör något speciellt är Kevin Hart. Han levde inte direkt in i tonårsrollen som hans karaktär är. Utan är mer eller mindre Kevin Hart i filmen, genom att göra sina typiska Kevin Hart skämt. Han är skrikig och gapig, och är helt klart den svagaste av de fyra huvudpersonerna.

En annan aspekt med filmen jag verkligen gillar, är tv-spel rutten den tar. Den lever verkligen in i rollen, och beter sig som om det vore ett tv-spel. Så som att karaktärer man inte kan spela, säger samma sak om och om igen. Då de är programmerade så, vilket gör filmen mer roligare att kolla på längs vägen. Huvudkaraktärerna får också tre liv, vilket också är en kul touch på det. Så på någon vända, lyckas filmen vara bättre än över hälften av alla filmer baserade på ett spel. Trots att den inte är baserad på ett spel alls. Ironi.

Däremot så blir jag lite kluven på denna regeln. Alla karaktärerna förutom våra huvudkaraktärer, är programmerade. Men ändå klipper filmen till skurken då och då, där han agerar nästan självmant. Hade det varit ett riktigt tv-spel, hade man inte helt random klippt in och visat vad skurken gör. I ett spel spelar man sin karaktär och följer den hela vägen till spelets slut. Därför blev jag kluven, varför filmen klippte tillbaka till skurken. Som inte verkade programmerad, utan agerar på egen distinkt. Detta är något jag blev lite fundersam över, och är en av de svagare punkterna med filmen. Kanske för att fylla ut filmen mer, jag vet inte. Skurken överlag är också ganska så bortglömd och inte särskilt intressant.

Att Jumanji spelet också förflyttar sig från att vara ett brädspel, till ett tv-spel blev jag också kluven över. Har spelet dessa krafterna, att det kan transportera sig själv, och ändra form och allting helt av sig själv. Det känns lite konstigt att spelet via någon större fysisk kraft transporterar sig. Samtidigt är det Jumanji spelet vi pratar om. Eller så är det jag som överanalyserar det för mycket.

Actionscenerna har tillräckligt med bra tempo till sig, som håller en god spänning igång. Effekterna är okej, även ifall man vet om att det inte är på riktigt och gjort i en dator. Men man kan ha kul ändå med filmen, vilket jag tror är dess huvudsyfte. Jag kunde i vart fall se vad som hände under actionscenerna. Vilket är mer än hälften av de actionfilmer som släpps varje år. Karen Gillan har också några riktigt schysta fight scener. Jag ser gärna henne i fler actionfilmer där hon får lov och visa mer av hennes skicklighet.

Angående Karen Gillan så var där många som klagade på hennes outfit, när de släppte första bilden på henne. Med att hon har väldigt lättklädda kläder på sig. Filmen ger faktiskt svar på detta, då det är en tv-spels karaktär. Nästan alla kvinnliga tv-spels karaktärer har lättklädda kläder på sig. Samt tonårstjejen som är fast i Karen Gillans kropp, kommenterar också på detta. Så filmen är medveten om det, och gör till och med narr av det. Så alla som klagade, ni kan lugna ner er. Där är en förklaring, och de är medvetna om klädstilen.

I sin helhet är Jumanji: Welcome to the Jungle en underhållande äventyrsfilm. Det bästa med filmen är dess humor, och hela ”body swamp” delen som fungerar mycket väl. Jack Black är definitivt det bästa med filmen, och den som levererar humorn. Dwayne Johnson och Karen Gillan får också bra utrymme. Medan Kevin Hart är den svaga länken. Idén att göra spelet till ett tv-spel är en kul grej, och det får möjligheter att expandera på skämten. Där sidokaraktärerna är alla programmerade, och säger samma sak. Den största nackdelen är skurken, som jag inte kommer komma ihåg om några dagar. Dessutom undrar jag över reglerna, när den klipper till honom och han agerar självmant. Det känns i regel med hur alla andra är programmerade karaktärer. Men där är mycket att bli underhållen av i filmen, vilket är dess huvudsyfte. Jag kan verkligen se mig själv se både 1995 versionen och denna under en filmkväll.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Jumanji: Welcome to the Jungle du också!

Kommentera

Bli den första att lämna en kommentar!

Notifiera mig vid
avatar