Johnny English Strikes Again

Synopsis

JOHNNY ENGLISH STRIKES AGAIN är den tredje delen i den underhållande serien om Johnny English. Rowan Atkinson återvänder som den mycket älskade men otursdrabbade hemliga agenten. Det nya äventyret börjar när en cyberattack avslöjar identiteten på alla agenter i Storbritannien, och gör den pensionerade Johnny English till underrättelsetjänstens sista hopp och djupdyker i att hitta superhackern. Som en man med få färdigheter och analoga metoder måste Johnny English övervinna den moderna tekniken för att lyckas med detta uppdrag.

"Det är roligt tack vare Rowan Atkinson"

Precis som med många andra växte jag upp med Rowan Atkinsons humor, vare sig det var Svarte Orm eller hans mest ikoniska och kända karaktär Mr. Bean. På sätt och vis har han alltid varit en av mina favoriter då hans humor alltid fått mig att tänka tillbaka till de mer lättsamma slapstick komedin under stumfilms eran (Mr. Bean är ju praktiskt taget stum). Så jag har en förkärlek till nästan alla Rowan Atkinsons filmer och även ifall filmerna i sig inte är särskilt bra, så har han alltid fått mig att skratta på grund av att det är just han. Så är fallet med Johnny English Strikes Again. Det är inte direkt en film jag skrek efter, men med tanke på hur sällan vi får se Rowan Atkinson på bio nuförtiden så är jag glad att vi får något i alla fall.

Johnny English filmerna överlag kanske inte är de bästa filmerna eller roligaste karaktären Rowan Atkinson har spelat. Men visst är där en charm till det hela med spion humorn och parodin. Problemet är att det nu är 2018 och Johnny English Strikes Again påminner om något som hade kommit vid samma veva som första filmen, tidigt 2000-tal. En klassisk skurk som använder teknologi för att ta över världen, medan vår hjälte är emot all teknik och sådan kan även skurken inte spåra honom. Knas inträffar under vägens gång och av ren slump så lyckas vår hjälte rädda dagen. Det är uppenbart redan från första minut, men det är nästan så det ska vara. Rowan Atkinson i sig är typ som en tidskapsel från 90-talet så det känns nästan givet och uppenbart att en film där han har huvudrollen också är en tidskapsel från denna eran. Det kanske inte är den bästa tidskapseln, men jag njuter ändå.

Det blir lite svårt för mig att recensera filmen på grund av min förkärlek till Rowan Atkinson. För hade han inte varit med i filmen, hade jag tryckt ner den och varit mer arg och upprörd för faktum är så är det inte särskilt bra egentligen. Men jag kan heller inte ignorerar att jag skrattade under filmens gång, flertals gånger. Allt tack vare Rowan Atkinson. Så jag är otroligt kluven till hur jag ska placera eller ens kunna göra en rättvis bedömning.

I slutändan tror jag det hela kommer ner till grund och botten. Gillar du de tidigare filmerna eller Rowan Atkinson överlag kommer du ha en underhållande tid. Filmen är för tusan 88 minuter lång och startar mer eller mindre direkt med uppdraget. Den vet om att mycket av den bara är underhållnings tid och gör sitt bästa under de 88 minuterna för att underhålla en. Det är en snabb sittning som bjuder på ett flertals skratt tack vare huvudpersonen. Jag njöt och är glad att efter 7år äntligen ha Rowan Atkinson på bio igen. Det är barnsligt, det är klyschigt, det är daterat men det känns som filmskaparna också vet detta (hoppas jag). Det är egentligen inte bra, men det är roligt tack vare Rowan Atkinson. Ta nu en sup för varje gång jag skrivit Rowan Atkinson i denna recension!

SF Bio

Boka dina biljetter på Filmstaden och se Johnny English Strikes Again du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid