Happy End

Synopsis

“Runt omkring oss världen och vi i mitten, blinda.”

Georges (Jean-Louis Trintignant) är gammal och livstrött och har lämnat över ansvaret för familjeföretaget till sin effektiva dotter Anne (Isabelle Huppert). Trettonåriga Eve tvingas flytta till sin pappa Thomas (Mathieu Kassovitz) när hennes mamma dör av oklara skäl. Med i familjen är även Annes son, som förväntas ta över affärerna. Han är en besvikelse och det är bara en av de outtalade konflikterna som styr livet i den högborgerliga familjen i Calais, som kämpar hårt för att hålla verkligheten på så långt avstånd som möjligt.

En ny film av mästerregissören Michael Haneke. Visad i huvudtävlan i Cannes 2017.

"Tänkvärd kommentar på världens nuvarande tillstånd"

Michael Hanekes nya film Happy End kan verka vara en glad film vid första anblick men så är inte fallet. Om det är en klar representation av Michael Hanekes syn på världen så är den väldigt mörk. Det förekommer inte något ”happy”, bara svärta. Det börjar med att vi blir introducerade för 13-åriga Eve Laurent (Fantine Harduin) på ett makabert sätt. På grund av hennes mammas insjuknande blir hon tvungen att bo med sin far Thomas (Mathieu Kassovitz) och hans nya fru i Calais, norra Frankrike. De delar alla hus med resten av Laurent-familjen som driver ett framgångsrikt byggföretag. Thomas far, den 84-åriga patriarken Georges (Jean-Louis Trintignant) har lämnat över ansvaret av familjeföretaget till Thomas bistra syster Anne (Isabelle Huppert). Hennes son Pierre (Franz Rogowski) är den påtänkta arvingen men som än så länge bara har visat sig vara en ansvarslös slyngel. Vi får lära känna dessa karaktärer tillsammans med Eve och det visar sig att det döljer sig mycket mörker inom denna överklassfamilj, allt från depression och förtvivlan till död.

Filmen transporterar en till ett annat sorts intellekt. Genom visuellt och lågmält berättande kommenterar Haneke på världens nuvarande tillstånd samtidigt som han gör satir på överklassen. Filmen utspelar sig med migrationskrisen i Europa som en kuliss. Den används som en kontrast till det omedvetna överklasslivet som familjen lever, helt blinda för allt annat som inte pågår inom deras egen krets. Genom detta utforskas livet och hur trivialt och betydelselöst allting egentligen är med döden som det centrala temat.

Haneke är tydligt en regissör som är intresserad av observation. Han berättar från första stund i filmen att detta kommer vara en distanserad observation. De första minuterna består av endast bilder från en smartphone och en övervakningskamera vilket förmedlar avståndet mellan alla karaktärer. Detta visuella berättande fortsätter under resten av filmen då de flesta scener framförs där kameran registrerar allting på avstånd utan att det klipps. Hela filmen är väldigt lågmäld och har ett långsamt tempo på grund av detta och några tittare kommer kanske bli uttråkade. Men om man är tålmodig och tillåter sig att absorbera filmen så kommer man säkerligen finna uppskattning. Med utmärkt kameraarbete där fler långa och väl utförda tagningar förekommer tillsammans med utmärkt skådespel av hela ensemblen skapas det en känsla av en fenomenal teateruppsättning.

Den första akten är svårföljd och diffus då alla scener som följer varandra framstår som intetsägande och osammanhängande. Detta är nog Hanekes avsikt. Han vill att tittaren ska vara uppmärksam och foga samman handlingen själv. Detta kommer nog klyva publiken då det beror på vilken sorts av tittare man är. Vissa kommer nog inte kunna ta in allting vilket i sin tur kommer leda till en ofullkomlig uppskattning av filmen. Andra kommer säkert uppskatta den här sortens narrativ då det bidrar till en realistisk känsla och en mer försjunken upplevelse.

Detta är inte en film för alla. Den är riktad till en smal publik och det försöker den inte dölja. Dessvärre är det synd att inte så många kommer att få ta del av Hanekes budskap och åsikter om vår nutida värld för det är mycket intressant. Den säger mycket om vad det innebär att vara människa, särskilt när det kommer till döden. I slutändan vill vi alla bara ha ett lyckligt slut men när man är vid ändpunkten av sin existens och man ska övergå till intet och mörkret, är det ens möjligt?

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Happy End du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid