Gamera the Brave

Synopsis

Efter att en enorm, ond monsterödla kommer upp från havet och anfaller så hänger mänsklighetens öde på Toto, en abnorm, flygande sköldpadda som spottar eldbollar. Men kommer Toto att kunna motstå monstret och kommer Gamera att hjälpa till?

"Underhållande kaiju film för hela familjen"

Gamera är en av de mest kända och ikoniska kaiju monstren där ute. En gigantisk sköldpadda med två gigantiska huggtänder som sprutar eld och den kan flyga. Jag har för några år sedan under ett annat skräckprojekt betat av alla Gamera filmerna, men där var en som kvarstod som jag inte hade sett sedan innan, Gamera the Brave. I denna är det en annan Gamera vi följer och är mer av en reboot av hela filmserien. Dock är det också den senaste filmen med Gamera i sig och några planera på en ny verkar det heller inte vara vilket är tråkigt.

Filmen börjar med den riktiga Gamera som fightas mot tre stycken Gyaos (Gameras ärkefiende) i 1973. Det slutar med att Gamera självförstör sig själv för att även besegra de tre Gyaos. Spola fram till 2006 och en liten pojke hittar ett ägg på en öde ö och inuti ägget finns ingen mindre än en annan Gamera. Jag hade sagt Gameras son men filmen indikerar aldrig på att det skulle vara så, mer än att det är en helt annan Gamera så jag drar inte den slutsatsen. I en intervju från 2016 sa chefen för special effekterna på filmen att det faktiskt är den riktiga Gamera, som tog alla sin energi när den exploderade i 1973 och föddes på nytt i 2006.

Oavsett så växer denna sköldpaddan från att vara normalstor till gigantisk. Snart dyker även ett annat monster upp vid namn Zedus och det slutar med att de båda två fightas. Emellanåt händer lite drama mellan sonen som hittade ägget och hans far. Där är även en sidohandling där en person är allvarligt sjuk och har denna kristall sten, som sedan visar sig vara viktig för Gamera för att få kraft. Men sådant bryr man sig inte så mycket om faktiskt.

Filmen har en mer barnvänligare riktning och är mer utav en äventyrlig familjefilm än en renodlad skräckfilm med monster i sig, som de tidiga kaiju filmerna brukade vara. Jag tycker det ändå funkar med Gamera då den alltid varit monstret som beskyddar barnen, även i de äldre filmerna. Så detta valet kändes faktiskt ganska så naturligt enligt mig och i det stora hela så funkar det. Filmen får i varje fall ett bättre flyt och tempo, vilket gör att det inte blir så tråkigt emellanåt när monstren inte är på bild. Vilket det ibland kan vara i kaiju filmer.

Med det sagt så är där vissa brutala scener för att vara mer riktad åt barn. Bland annat en person som blivit sjösatt efter en båt har blivit attackerad av Zedus. Mannen försvinner sedan ner i vattnet av att något drar ner honom och upp kommer en massa blod. Sen när Zedus attackerar så ser man den gå ner och börja äta på en folkmassa och tuggar efteråt. Där är inget blod och inga människor i munnen, men indikationen på vad den precis gjorde räcker. Det är lite som T-Rex scenen i Jurassic Park när den äter upp advokaten på toaletten.

Barnet som är i centrum och huvudrollen är helt okej, fast när han säger Toto konstant hela tiden blir det uttjatat väldigt fort. Han kallar denna Gamera för Toto då det var något hans mor (som är död) kallade honom. Vilket även är ett löjligt namn för ett monster, säg Gamera för tusan!

Monsterfighterna är såklart höjdpunkten och även här är det med personer i dräkter så som det ska vara. Det är en viss hederlig kod i en japansk kaiju film att det alltid är personer i dräkter som fightas. Även ifall man på 90 och 2000-talet la till lite extra dataeffekter som idag ser utdaterat ut. Men i det stora hela är det praktiska effekter och en person i en dräkt.

Monstret Zedus är helt okej, fast ingen design som är minnesvärd och sätter sig i huvudet. Det är oftast de mer galnare eller mer ikoniska monstren som sätter sig i huvudet. Fast det faktum att där ändå är ett annat monster är alltid ett plus.

I sin helhet är Gamera the Brave en värdig reboot på hela Gamera serien. Att rikta sig lite mer åt barnpubliken och göra det mer äventyrligt fungerar, då Gamera alltid varit mer av ett monster för barnen än den äldre målgruppen. Monsterfighterna är underhållande, men även när monstren inte är framför kameran är det nästan alltid konstant bra tempo som håller underhållningen igång. Dock känns det som att där är lite många sidohandlingar som pågår samtidigt som den sjuka grannen som är vän med huvudpersonen, eller regeringen som försöker stänga ner monsterprogrammet som öppnades efter 1973 incidenten, för att senare använda Gamera som ett vapen mot Zedus. Det blir lite mycket på väldigt kort tid. Jag hade gärna sett mer fokus på barnet och Gamera och deras relation, fast då är risken att det hade blivit för mycket likt E.T. Men i detta sammanhanget hade jag hellre tagit det. Men som ett sista farväl funkar filmen utmärkt och sista repliken är ett perfekt sådant. Men jag hoppas och tror att Gamera lär återvända i framtiden. Nu när vi också har de amerikanska Godzilla och King Kong filmerna i ett och samma universum och en Godzilla vs. Kong film ska komma ut 2020, kan man hålla tummarna att de vill ha Gamera med in i mixen i framtida filmer där. Godzilla vs. King Kong vs. Gamera hade varit den ultimata drömmen för kaiju älskaren inuti mig.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid