First Man

Synopsis

Efter den flerfaldigt Oscarbelönade jättesuccen La La Land, samarbetar regissören Damien Chazelle och skådespelaren Ryan Gosling igen med First Man, den spännande historien om hur NASA landsatte en man på månen, med fokus på Neil Armstrong och åren 1961-1969. Filmen är baserad på boken av James R. Hansen och låter oss komma nära Armstrong och de uppoffringar han gjorde för att kunna utföra ett av världshistoriens farligaste uppdrag.

"En otroligt fantastisk film som imponerar stort"

Damien Chazelle har på senaste år blivit en av de största och mest framgångsrika regissörer i filmbranschen. Trots att han bara har fyra långfilmer i sitt resumé inklusive denna. Med filmen Whiplash levererade han en av 2014års bästa filmer och med La La Land gjorde han det igen genom att leverera en av 2016års bästa filmer. Nu 2018 har han gjort det igen genom att leverera en av 2018års bästa filmer. En intressant notis är dock att detta är nog den största riskabla filmen han har tacklat, då han inte har skrivit manus till den vilket han har gjort till de andra filmerna och det är den första filmen som inte är någon form av musikal. Så precis som månlandningen var detta en stor chansning som kunde gått åt skogen, men allting gick som planerat och det blev en intensiv, spännande och dramatisk film vi har fått.

Ryan Gosling spelar huvudrollen som Neil Armstrong och det är en kär återförening med honom och Damien Chazelle som båda jobbade ihop på La La Land. Ännu en gång så levererar också Ryan Gosling i sin skådespelarinsats och han har bara varit på topp de senaste åren och fortsätter att vara i fantastiska filmer. Här handlar det dock inte så mycket om att göra en exakt kopia av hur Neil Armstrong lät och såg ut. Utan detta är mer av en karaktärsstudie och det mentala Neil gick igenom innan månlandningen skulle ske. Det är inte så mycket om rymdresan dit, utan snarare den mentala, psykiska resan för Neil till månen. Det är det som är resan i denna filmen och det är det som också gör att filmen skiljer sig åt mot andra rymdfilmer som är baserade på en sann historia. Det är personen i fråga som är i centrum här och inte en massa fakta.

Fotot är också oslagbart, även här är det samma filmfotograf som i La La Land. Nämligen svenska Linus Sandgren och han filmar det på ett intressant sätt. Normalt sätt hade en sådan här film nog valt ett stuk att filma de vanliga konversationerna som personerna ha i en mer utzoomad kamera och inte kört så mycket skakigt. Man hade gjort det mer rent. Men här med närbilderna och den rörliga kameran funkar det och ger en mer klaustrofobisk känsla. Detta är annars ett stilval inom fotot jag inte är så stort fan av för nästan alla svenska filmer gör det. Men här så används det till berättandets fördel och placerar tittaren i en mer instängd känsla som att vara instängd i en rymdraket. Även det grusiga tillför till hela 60-tals looken och faktum är så påminner mycket av färgerna och kameravinklarna om riktiga bilder och filmer man sett från 60-talet i färg.

Effekterna är också enastående. Allting känns 100% realistiskt varje gång de antingen är i rymden eller när allihop befinner sig inuti en rymdfarkost. Vad Damien Chazelle lyckas med här är något jag sällan använder, men han tar faktiskt tittaren på en men realistisk rymdresa ut i rymden som är skakig, obehaglig men samtidigt vacker. Så som det säkert är i verkligheten. Varje gång en rymdfarkost åker iväg och de har dessa snygga närbilder på elden eller de långa helbilderna, allting känns som riktigt och det är sällan man får det intrycket av andra filmer. Tekniken här är helt enkelt enastående.

En annan aspekt som inte många pratar om med filmer är ljudet som även är en sak som imponeras stort här. Att du går från de höga intensiva scenerna till att bli knäppt tyst var snyggt gjort. Jag älskar framför allt hur de väljer att mixa ljudet när de precis har landat på månen. Även musiken överlag var bra, kanske inte så värst minnesvärd i efterhand. Men passande och maffig när det behövdes.

Filmen är fylld med intensiva och spännande scener. Redan från första början kastas vi in i en farkost som Neil Armstrong befinner sig i i någon form av träningssyfte. Därför uppskattar man även de lugna scenerna han har med sin fru Janet spelad av Claire Foy, som även hon gör en fantastisk insats. På papper kanske hennes roll inte verkar ha så mycket kött på benen, men tack vare hennes insats och valet att ha henne i centrala roller. Även hennes viktiga förhållande med Neil gör att hon känns viktig för filmen och tillför mycket. Jag kanske hade önskat lite mer av henne och Neil tillsammans dock och hur detta påverkar båda två och framför allt även henne. Vi får det, men det kanske hade kunnat blivit lite mer av det. Vilket är nog det enda negativa jag kan komma med filmen. Det och någon roll till J.K. Simmons hade väl inte varit helt uteslutet…

I sin helhet är First Man en otrolig film som imponerar stort. Det viktiga att förstå med filmen är att det inte handlar om själva rymdresan till månen, utan är en karaktärsstudie film på Neil Armstrong och hans mentala sätt att bearbeta processen att åka till månen. Något som jag verkligen uppskattar att filmen gör då rymdfilmer sällan gör det med astronauterna. Ryan Gosling gör en fantastisk insats i huvudrollen som Armstrong och bevisar ännu en gång vilken talang han är. På tal om talang så är regin av Damien Chazelle toppklass och han har med denna filmen bevisat att han kan regissera annat material som inte är hans och ändå göra det till sitt eget. Fotot och ljudet tillsammans med effekterna och tekniken de använder är enastående och imponerar stort. Filmen är konstant spännande och de intensiva scenerna tar andan ur en. Precis som med Apollo 11’s resa mot månen som blev en succé, blev First Man likaså en succé. Se den på den största biografen du kan hitta.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se First Man du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid