Fifty Shades Freed

Synopsis

Jamie Dornan och Dakota Johnson återvänder som Christian Grey och Anastasia Steele i Fifty Shades Freed, det tredje kapitlet baserat på det världsomfattande och bästsäljande "Fifty Shades" fenomenet.

"Sexet är äntligen över"

Tredje och sista filmen i “Fifty Shades” trilogin är här och äntligen säger jag. Under tre filmer har vi inte fått någon som helst karaktärsutveckling. Inte ens en “handling” som för vidare karaktärerna från punkt A till punkt B. Det enda stora är att de gifter sig under tre hela filmer. Gång på gång säger Anastasia att hon älskar Christian och att han är en god man. Men gång på gång visar filmen hur psykopatisk han är. Genom att ha kontrollbehov trots de gift sig och har fortfarande hemligheter från Anastasia. Att hon fortfarande är kär och vill vara med honom är ett enda stort frågetecken för mig. Snälla någon som förstår, förklara för mig. För detta funkar bara inte för mig.

Vad har då tredje filmen att erbjuda som inte de andra har. Ja kanske en thriller sidohandling som nästan känns lika onaturlig som spion sidohandlingen i Pitch Perfect 3. Fast jag är mindre förvånad här ärligt talat. Det blir väldigt lökigt när filmen helt plötsligt har en skurk som vill ha revanch på både Anastasia och Christian. Motivet är så tunt att jag inte ens tror manusförfattarna kom på det, utan ett gäng apor med blyertspennor. Det känns verkligen inklämt i sista sekund, trots att karaktären Jack Hyde är med i andra filmen. Där de även bygger upp hans handlingar i slutet av den.

Tar man bort denna sidohandling som utfyller 20% av filmen. Så kvarstår samma sak vi sett i två tidigare filmer. Anastasia och Christan är kära. Allt är bra. De har sex. Något hemlighetsfullt inträffar. De bråkar. De pratar om det. De har sex. Också repeterar vi detta om och om igen. Dialogerna har heller inte förbättrats och är lika uselt skrivna. Det hjälper heller inte att skådespelet ibland är stelt och dåligt. Det känns nästan som att verken Dakota Johnson eller Jamie Dornan vill vara med i filmen. Som att det äntligen är slutet och de kan fortsätta med deras vanliga karriärer. Det är nästan det mest underhållande med denna filmen, att se hur lite våra två huvudpersoner bryr sig.

De sexuella och erotiska scenerna är inget av det. Viket är ett problem jag haft sedan första filmen. Om en film som handlar om BDSM och ska vara erotisk, varför är den då inte det. Den skyggar iväg för allt naket. Inte i en enda film får vi se Jamie Dornan naken. Hur kan man ha en film med den premies som dessa filmerna utlovar. Och inte ha mannen vara naken framför kameran. Dakota har också nergraderat sig från att vara fullt naken i första, till att bara visa brösten i denna.

Jag må låta som ett pervo här. Men om jag nu går och ser en film som ska vara erotisk och ha heta sexscener. Bör då inte skådespelarna våga visa lite naket också. Jag säger inte att naket per automatik blir hetare. Call Me by Your Name visade aldrig något naket under sina sexscener. Men den gjorde ett artistiskt val att klippa bort de scenerna och visa en romans och kärlek. Som ej bygger på karaktärernas samlag. Men det gör dessa filmerna. Så jag blir väldigt kluven om varför det ligger till så med filmerna. Våga vara det ni säljer!

Jag hade sagt att jag blir sur och arg när filmen gör så här. Men jag själv känner att jag inte har den kraften att ens bli det. Då jag i slutändan bara finner dessa filmerna tråkiga. Jag har hört att böckerna ska vara skrattretande dåliga, men det är inte fallet med filmerna. De är bara långtråkiga. Med en speltid på 105 minuter är detta den kortaste av alla tre, men känns ändå minst lika lång. Och när filmen lämnar en med en uttråkad känsla där man inte bryr sig. Är det värre för mig som tittare. Än ifall jag hade suttit och skrattat åt något över hur dåligt det är.

Till slut måste jag nämna slutet, som i all grad faktiskt fick mig skratta över hur löjligt det var. Så de allra sista minuterna av filmen så tittar Anastasia på Christian medan han spelar piano. Samtidigt gör filmen en flashback och visar klipp från de tidigare filmerna och gör ett montage. Samtidigt som låten “Love Me Like You Do” av Ellie Goulding spelas. Det blir så skrattretande dåligt att kolla på. Som att filmen verkligen tror större om sig själv, och dessa två personernas relation. Nästan som att filmen säger “titta så underbart de har haft det under tre filmer”. Som att det är rena nostalgin och alla känslorna ska komma strömmande åt en. Jag kan inte understryka det nog, men det var riktigt löjligt.

I sin helhet är Fifty Shades Freed likadant som de tidigare filmerna. På tre filmer har verken handling eller karaktärer utvecklats på något större plan. Och filmen bara fortsätter att existera utan någon större anledning. Relationen mellan Anastasia och Christian är en av de sämsta på senare år. Jag hoppas innerligt att folk förstår vilken psykopat Christian egentligen är med all sin kontrollbehov och avundsjuka. Skådespelarna känns också som de inte ens vill vara i filmen. Även de erotiska scenerna har aldrig varit erotiska eller sexiga. Då filmen gör allt fel på den fronten. Även folk som håller på med BDSM säger att det är fel porträtt i filmen av hur det är. Men mest av allt så är filmen bara tråkig. Vilket är det sämsta intrycket en film kan lämna hos en i min mening. Om du älskar de två tidigare filmerna, kommer du älska denna. Jag personligen är glad att det är över och kommer inte vilja se Mr. Grey något mer i resten av mitt liv. Tack och hej!

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Fifty Shades Freed du också!

2
Kommentera

avatar
1 Kommentartrådar
1 Trådade svar
0 Följare
 
Kommentar med flest reaktioner
Hetaste kommentarstråden
2 Kommentarsförfattare
Linus AndersenRobert Larsson Senaste kommentarsförfattare
  Prenumerera  
nyast äldst populärast
Notifiera mig vid
Robert Larsson
Gnu
Robert Larsson

Jag håller med dig i sak, såg filmen igår. Men textmässigt är din recension en katastrof. Konstig meningsuppbyggnad, särskrivningar, punkt istället för komma. Du borde be någon korrekturläsa innan publicering.