En sista semester

Synopsis

Ella och John är ett rätt omaka gift par som tillbringat många år ihop, på sistone med vacklande hälsa. För att liva upp tillvaron rymmer de och ger sig ut på en roadtrip genom USA i sin gamla husbil, med Hemingways forna hem i södra Florida som destination. Det blir en magisk resa längs en väg kantad av minnen från deras gemensamma liv. Ella och John spelas av Oscarbelönade Helen Mirren och Donald Sutherland. För regin står Paolo Virzì (Girighetens pris, Galna av lycka).

"Underhållande såväl som gripande"

En sista semester handlar om försoning, ålderdom och bemötandet med döden. Helen Mirren och  Donald Sutherland spelar Ella och John; ett par som har varit gifta i 50 år och som knappt lämnat varandras sida under denna tid. De har haft ett bra liv tillsammans. John har haft en framgångsrik karriär som professor i engelska och tillsammans med Ella har de två (vid det här laget) vuxna barn vid namn Will och Jane. De har bott i Wellesley i Massachusetts och många gånger under årens lopp har hela familjen gett sig ut på vägarna och rest i en gammal men pålitlig husbil som de kallar “The Leisure Seeker”.

De tiderna är dessvärre förbi sedan länge. John och Ella är nu väldigt gamla. John har blivit sjuk i Alzheimers och Ella är döende i cancer. Deras barn beslutar att Ella ska läggas in på sjukhus permanent och att John ska stanna hemma där William ska ta hand om honom. Ella förnimmer att henne och Johns tid tillsammans börjar lida mot sitt slut så hon beslutar att ta med sin glömska make på “en sista semester” innan vad som komma skall.

Resan blir händelserik. Fylld med många skratt och dråpliga situationer men den blir även sorgsen på sina ställen. Mycket av fokuset i filmen ligger på Johns Alzheimers och hur Ella hanterar det samt hur hon försöker få honom att minnas deras liv tillsammans. Det enda som John aldrig glömmer är hans kärlek till litteratur samt sin fascination för Ernest Hemingway. Det förekommer att han inte har en aning var han är någonstans men han kan ändå berätta för främlingar om hur Hemingway strukturerade sina narrativ och byggde sina karaktärer.  Dessa stunder är väldigt humoristiska och varma men dem vägs upp av scener där man påminns av tragedin med hans sjukdom. Detta är särskilt påtagligt när vi bland annat får veta att han inte kan läsa böcker längre eller när han glömmer sina barns namn och till och med sin frus namn.

Hans minne kommer tillbaka emellanåt och då får vi känna av hur mycket hjärta och värme som finns i den här filmen. Vi får bevittna väldigt fina ögonblick mellan två människor vars kärlek till varandra inte har svalnat ett dugg under 50 år och dessa är väldigt emotionellt effektiva. Tyvärr försvinner alltid hans minne hastigt och då infinner sig svärtan i deras förhållande och vi får istället ta del av väldigt gripande scener som är mycket väl utförda.

Skådespelet är lysande. Mirren och Sutherland är båda väldigt övertygande och det finns definitivt kemi mellan dem. Tillsammans med ett väldigt bra manus där dialogen känns naturlig så formas dessa karaktärer som känns oerhört levande. Man tror verkligen på att dem har varit gifta i 50 år.

En sådan här “road movie” har man ju sett förut. Det finns inte egentligen något originellt med handlingen och det skämmer nöjet en aning. Det som räddar filmen är väldigt bra skådespel och ett bra manus. Hur filmen är berättad är också till dess fördel.  Allting är skildrat på ett oerhört charmigt sätt med mycket humor men även ömhet. Det är en underhållande och likaså gripande film som är mycket sevärd.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se En sista semester du också!

Kommentera

Bli den första att lämna en kommentar!

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid