En fantastisk kvinna

Synopsis

Marina, en ung transkvinna i Santiago jobbar som servitör, men hyser stora sångambitioner. Hon är i en relation med Orlando, en betydligt äldre man som plötsligt går bort efter att de har firat Marinas födelsedag. Istället för att få sörja sin älskare så inser Marina att hon behöver kämpa för sin rätt att vara sig själv, mot Orlandos familj som inte kan acceptera henne in i deras faders liv och familj.

"Stark skildring av något aktuellt och mycket viktigt"

En fantastisk kvinna, eller Mujer fantastica som den heter på originalspråket spanska är den hyllade filmen som vann hela tre priser på filmfestivalen i Berlin 2017 och är i skrivande stund Oscarsnominerad för bästa icke-engelskspråkiga film. Det är Sebastián Lelio som har skrivit och regisserat filmen som han följer upp med efter 2013 års Gloria som också blev otroligt hyllad. Så med all rätt har det talats och skrivits mycket om En fantastisk kvinna och efter att äntligen ha sett den så finns det mycket att avhandla.

Vi börjar med handlingen. Orlando och Marina är ett par som älskar varandra och som har stora planer för framtiden som de vill dela med varandra. Marina har precis flyttat in i Orlandos lägenhet i Santiago och de planerar en romantisk resa. Allt verkar perfekt men efter en natt av älskog så vaknar Orlando mitt i natten och mår märkbart dåligt. De två beger sig till sjukhuset men i en chockerande vändning så dör Orlando. Marina är helt förkrossad och måste kontakta Orlandos familj, däribland Orlandos exfru och barn. Marina möts av mer olycka då Orlandos familj inte gillar henne på grund av två faktorer.

  1. Det skilde cirka 20 år mellan Marina och Orlando.
  2. Marina är transgender.

Familjen anstränger sig för att få henne att känna sig oönskad och störande efter deras familjefaders död. De tar hennes hund som Orlando gav henne, de tvingar ut henne ur lägenheten, de tillåter henne inte att gå på likvakan eller begravningen och så vidare. Situationen blir ännu svårare och mer komplicerad när polisen dras in och ifrågasätter Marina då Orlando hade blåmärken på kroppen samt att hennes legitimation fortfarande säger att hon är man och heter Daniel. Hon blir nästintill arresterad och blir ombedd att infinna sig på polisstationen för förhör. Dessa motgångar där hennes omgivning ifrågasätter henne fortsätter under hela filmen och det är dessutom där fokusen ligger. Marina konfronteras med faktumet att då hon må ha levt ihop med en man som hon älskade så beviljas hon inte samma respekt och värdighet som en närstående annars får, just på grund av att hon är transperson. Hon får aldrig en möjlighet eller något tillfälle att sörja.

Filmen behandlar och utforskar förlust och sorg, transsexualitet och hur man bemöts av samhället som transperson och i följd av det; ödslighet och övergivenhet. Den är väldigt dyster med vissa surrealistiska element inbakad men är i grund och botten rotad i verkligheten. Filmen är bra berättad från start till slut. Den har en intressant början där man först tror att huvudpersonen är Orlando och Marina endast är en biroll men hon smyger sig längre och längre in i blickfånget under den första akten. Tillslut är det hon som är protagonist och bär resten av filmen. Hur man sedan inser att hon är transgender (om man inte vet några detaljer om filmen innan man ser den) är väldigt realistiskt och respektfullt gjort. Det är ingen tvist eller något stort avslöjande utan faktumet är precis framför en så fort hon introduceras. Det framstår inte som att det är ovanligt, speciellt eller konstigt utan det bara är så. Det var väldigt glädjande att se, likaså uppfriskande.

Tittaren får en kort men givande beskrivning av Marina och Orlandos förhållande. Man ser hur mycket de tycker om varandra och man får en tydlig känsla att Marina känner sig säker och trygg, både i sig själv och med Orlando. Det är som att hon kan finna sig med allt det negativa som följer med det i liv som hon lever, bara Orlando är vid hennes sida. När hon dock förlorar honom på ett så plötsligt och oerhört tragiskt sätt så kastas hela hennes livssyn om. Hon måste möta den grymma världen helt själv med allt vad det innebär som transperson. Filmen för tittaren till insikten att det är såhär det är varje dag för en transperson. All denna osäkerhet och det potentiella hatet som infinner sig som kan antingen förstöra eller avsluta hela personens existens.

Daniela Vega är trovärdig och realistisk i sin gestaltning av Marina. Det är en oerhört stark skildring som hon uppvisar med sin prestation. Hon porträtterar henne med en genuin känsla av melankoli på grund av det dagliga förtrycket som hon måste stå upp mot och hon är dessutom helt orädd och tapper när hon gör det. Hon förmedlar mycket utan att vara påtagligt uppenbar i sitt förande och väcker sympati då man ständigt begrundar vad man själv skulle göra om man var i hennes skor. Filmen vägrar ge henne några fräcka segrar utan är totalt hänsynslös under hela speltiden. Detta ökar den realistiska känslan såväl som hur aktuellt och sant ämnet är. Det skapar en gripande djupsinnighet på problem som är både specifika och allomfattande. Man känner verkligen av hennes ilska och frustration med sin tillvaro. Den eviga kampen med att vara transgender, hatet från Orlando’s familj och så vidare. Men hennes känsla för hopp är omisskännlig och inspirerande. Hon låter inte en enda människa stå mellan henne och det sista avskedet till sin forna älskare.

Trots den fantastiska skildringen av denna transperson finns det dock aspekter som inte håller samma standard. Filmen förlorar fokus. Man förstår dess syfte och vad den vill säga men efter ett tag förväntar man sig att historien ska ta en ny vändning eller bara att något mer ska hända. Till en början undrar man vart berättelsen är på väg och med den här typen av film så funkar det mycket bra. Den får dock aldrig riktigt något fäste och efter ett tag uppstår det frågetecken angående många av de linjer som filmen följer, som det sedan visar sig inte leder någonstans.

Marinas karaktär är också undermålig. Istället för att få veta mer om henne eller utforska hennes brister för att göra henne mer tredimensionell så presenteras hon enbart som en reko hjälte rakt igenom. Man kan göra argumentet att filmen fokuserar mer på det psykologiska och den interna kampen men man vill dock verkligen veta mer om Marina och gå in på djupet men möjligheten uppdagas aldrig tyvärr. Det blir istället mycket av samma sak och är i slutändan inte en tillräcklig karaktärsanalys som har någon särskild utveckling. Det är en film där en komplex karaktär vore perfekt att ha och dessutom nödvändig för en så psykologisk historia men Sebastián Lelios verk faller tyvärr på målsnöret.

Lelio erbjuder ädelt en imponerande och atmosfärisk visuell palett som står upp för alla transpersoner och skapar därmed en välkommen invändning mot intolerans. Men det är helt enkelt inte tillräckligt för att tillverka en fullkomligt övertygande berättelse. Det är långt från perfekt och den går vilse i många etapper i sin skildring av diskriminering mot transpersoner, vilket är ett oerhört aktuellt ämne och det borde verkligen finnas fler liknande filmer men tyvärr uppnår den inte sin fulla potential. Det är dock en väldigt välgjord film som talar om nutida problem i samhället med en oerhört bra prestation från Daniela Vega. Förhoppningsvis kan hon vara en av de som leder vägen så att flera transpersoner också kan få möjligheten att förmedla historier och öppna en port mot acceptansen av transpersoner, både i film och resten av världen.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se En fantastisk kvinna du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid