Det sjätte sinnet

Synopsis

Dr Malcolm Crowe är en ansedd barnpsykolog, men han jagas av minnet av en ung patient han inte kunde hjälpa. Så träffar han Cole Sear, en rädd och förvirrad åttaåring. Genom att hjälpa Cole söker Dr Crowe sinnesro. Men han står helt oförberedd inför det som hemsöker Cole: fruktansvärt skrämmande, ovälkomna besök från en helt annan värld.

"Välgjord atmosfärisk spökfilm"

Oktober skräckmånad kickar igång med en riktig klassiker som säkert många av er känner till. Än idag är filmen ökänd för sin twist i slutet och även bland folk som inte har sett filmen. Sanningen ska fram förr eller senare så lika bra att få detta överstökat med en gång. Jag hade inte tidigare sett sjätte sinnet fören nu, men jag var medveten om twisten sedan en bra bit tillbaka. Därför blev det lite mer intressant att kolla på filmen vetandes allting och jag befarade att filmen inte skulle hålla måttet när man redan visste twisten innan man såg den. För detta är en film som bär mycket på den avslutande twisten och som har gjort att många än idag klassar den som en av deras favoritfilmer. För en person som precis såg den och visste allting på förhand är jag förvånad över hur bra jag tyckte filmen var och hur den fortfarande höll måttet.

M. Night Shyamalan har på senare år blivit klassad som en usel regissör och kollar man på hans resumé är det förståeligt varför. Först nu på senare tid har han fått ett litet uppsving med The Visit och Split. Men under 1999 och 2000 med denna och Unbreakable har M. Night ändå två riktigt starka filmer på sitt CV som jag verkligen gillar. Regin här är välgjord och välplanerad. Kameravinklarna, de långa tagningarna, sättet för detaljer som visar hur twisten är tänkt. Det är välgjort rent ut sagt och det är en sak som håller än idag med filmen.

Haley Joel Osment har blivit hyllad i filmen som en av om inte den bästa barnskådespelar insatsen någonsin. Han är riktigt bra här, men inte min personliga favorit. Tycker fortfarande Elliot från E.T. i slutet av den filmen berör mig varje gång. Här kan vi också se en Bruce Willis som bryr sig också, vilket man har märkt också på senare tid ur trött och frånvarande här i varje film han medverkar i. Även Toni Collette som Haley Joel Osments mamma är bra och scenen i bilen i slutet var hjärtskärande.

 

Filmen kanske inte klassas som ren skräck. Men där är tillräckligt med element i den som gör att den hör hemma i en skräckmånad som denna. Bland annat är där en del obehagliga bilder på olika spöken som lätt hade kunnat vara i vilken renodlad skräckfilm som helst. Även atmosfären och det faktum att filmen utspelar sig på hösten ger den där härliga Oktober känslan.

Jag tror dock att filmen stärks väldigt mycket om man inte vet om twisten och att jag aldrig skulle få den där riktiga kraftsmällen mot slutet som M. Night uppenbarligen är ute efter från tittaren. Det är fortfarande engagerande, välgjort och väl berättat men mot slutet blir det inte samma effekt då jag redan visste vad som skulle komma.

I sin helhet är Det sjätte sinnet ett praktexempel på en film som håller även om man redan vet om twisten och att det går att se om den flera gånger trots man vet vad som kommer. En del filmer funkar bara en gång vetandes twisten, men med denna så är en omtitt nog det som stärker filmen tror jag. Men även om man skulle veta twisten som jag gjorde innan man ser den för första gången är där så mycket annat att uppskatta med filmen. Regin framför allt och hur noggrann M. Night Shyamalan är till detaljerna är en sak att beundra. Du har också två starka insatser från både Bruce Willis och Haley Joel Osment. Den underbara atmosfären tillsammans med de smått obehagliga scenerna involverade spökena gör detta till en välgjord och sevärd film nu i höstmörkret.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid