Den siste mannen på jorden

Synopsis

Året är 1968. I mer än tre år har Dr. Robert Morgan varit den ende kvarlevande människan på jorden, efter att mänskligheten drabbats av ett dödligt virus. De som hemsöker Morgan på nätterna är inte längre människor, utan blodtörstiga zombies. Han är den siste mannen på jorden. Tror han...

"En bra film som hade kunnat bli en riktig klassiker"

Att ha en skräckmånad utan en film med Vincent Price går bara inte, det är ett måste. Den här gången blir den en lite mer allvarligare film, allvarligare i den benämningen att filmen tar sig själv på lite större allvar än att vara en cheesy eller campy film med små löjliga saker inslängda i sig som idag kan kännas utdaterade. The Last Man on Earth är baserad på en novell som har blivit filmatiserad två gånger efter denna. The Omega Man med Charlton Heston och den mest kända I am Legend med Will Smith. Så som ni kanske redan listat ut med titeln så handlar filmen om den sista personen på jorden efter en epidemi av en sjukdom som förvandlar människorna på jorden till döende personer. Dock påminner de mer om vampyrer än zombies då dem inte tål solljus, hatar vitlök och dör genom att man sticker en träpåle i dem.

Filmen kan ses på två olika sätt, antingen som en dramatisk seriösare ton till sig, eller en något campy film från det goda gamla 60-talet. Jämfört med andra filmer så är den mer seriösare och tar sig själv på allvar. Men under filmens gång hör vi Vincent Price berättarröst under flertals tillfällen, vilket tillför en lite mer campy känsla. Då jag känner berättarrösten gör så att filmens allvarligare ton blir lite mer lättsam. Jag förstår att för en publik under 60-talet ville studion ha en berättarröst för att göra det enklare för tittaren att hänga med. Men idag tror jag bara Vincent Price kroppsspråk och ansikte hade talat sitt tydliga språk och gjort filmen ännu mer intressant med sina få dialoger.

I berättarrösten förklaras också en del, vilket kanske man behöver. Men då hade man kanske kunnat använda sig av en öppningstext i början som förklarar bakgrunden till allting. Samtidigt så är där en flashback scen som varar i säkert 30 minuter som ger en fördjupning i hur Vincent Price levde innan med sin fru och barn och hur epidemin började sprida sig. Detta är väl det enda jag känner är till filmens nackdel när man ser den idag flera år senare, då jag känner där är så mycket i denna som hade kunnat göra den till en riktig klassiker.

Det går dock inte att undvika att filmen har en del likheter med Night of the Living Dead som kom 1968 (denna kom 1964). Så som att en person är inne i ett hus, medan döda personer försöker bryta sig in i huset och personen i huset försvarar sig. Night of the Living Dead är en milstolpe i filmhistoria då den banade väg för mycket och satte regeln för hur vi ser zombies idag. Så det var intressant att se att den filmen alla refererar tillbaka till, att även den har en film som den refererar till.

Vincent Price är riktigt bra här i huvudrollen. För mig gör han en av sina bättre insatser, fast jag hade önskat att man hade fått låta honom skådespela mer med att visa känslorna utan så mycket dialoger. Men man känner för honom i filmen och hans ensamhet.

Filmen har lite twister och vändningar mot tredje akten som jag inte kommer gå in på. Men slutet hade gärna fått ta det lite lugnare då det helt plötsligt från sin lugna ton tog igen med rejäl fart under de sista 5-10 minuterna. Jag har inget emot hur det slutar, men tycker det förkastades lite varpå budskapet försvann lite mitt i.

I sin helhet är The Last Man on Earth en bra och intressant film för de som inte har sett den. Det hela är en bra story den bygger på och det är intressant att se en film tidigare än Night of the Living Dead som gör en fri tolkning på zombien, fast de beter sig mer som vampyrer här. Filmen hade dock kunnat bli riktigt bra och sedd som en klassiker om man tagit bort berättarrösten helt och hållet och haft en smått högre budget och låtit Vincent Price få skådespela mer med sitt ansikte och kropp, för att få färre dialoger. Det hade i mina ögon gynnat filmen mer, då berättarrösten lägger på en något mer campy känsla på allting. Oavsett är det fortfarande sevärt även ifall man inte sett den.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid