Darkest Hour

Synopsis

En verklighetsbaserad berättelse som utspelar sig i början av Andra världskriget, under Winston Churchills (Gary Oldman) första tid som premiärminister. Nyss tillträdd ställs Churchill inför ett av hans mest avgörande val: att försöka mäkla fred med Nazityskland, eller att stå upp för sina ideal och tron på sin nations suveränitet. Medan de till synes ostoppbara tyska styrkorna breder ut sig över den europeiska kontinenten, utmanad av en oförberedd allmänhet, en skeptisk kung och till och med sitt eget parti, måste Winston Churchill ta sig igenom sitt livs mörkaste timme. Detta genom att samla en nation, och försöka förändra världshistorien.

"Gary Oldman räddar stora delar av filmen"

Darkest Hour har en sak som den lever på. Det är Gary Oldman som Winston Churchill. Han gör det riktigt bra, och det är det som denna filmen lever på. Allt annat blir tyvärr för mig, lite utav Lincoln filmen. En något långsam, tråkig film om män som sitter och pratar politik. I mörka rökiga rum. Det tilltalar mig inte så mycket, och likadant som med Lincoln. Är det huvudpersonen i den ikoniska rollen som bär filmen för mig.

Regin av Joe Wright är stabil, och har några bra och snygga scener i sig. Jag gillar framför allt öppningsscenen, där parlamentet tvingar Neville Chamberlain att avstiga som premiärminister. Här är där ett snyggt kameraarbete som lyckas skapa en levande miljö för tittaren, inne hos parlamentet. Men det är nog den enda scenen som sticker ut för mig. Alla andra smälter samman, och jag kan inte på rak arm säga individuella scener som sticker ut.

Filmen lyckas aldrig intressera mig genom dess dialoger, och prat om hur Storbritannien ska göra i kriget. Ska de ta fredslösningen, eller gå ut i krig och försvara sitt land. Det är intressant, och jag älskar filmer som utspelar sig kring andra världskriget. Men denna filmen lyckades aldrig riktigt greppa tag om mig. Just för det var mycket prat på prat i dessa mörka rum. Där folk röker så rummen fylls med rök. Det är inget som får mig intresserad av att lyssna direkt. Det som sägs är inte skarpt nog dialogväg.

Gary Oldman försvinner däremot helt och hållet i rollen som Winston Churchill. Och han håller mycket av det till filmens fördel. Han har denna torra brittiska humorn i sig, vilket var lite små kul. Men om filmen skulle vara en karaktärsstudie, tycker jag den inte lyckades så väl. Den utspelar sig inom loppet av en månad. Närmare bestämt maj månad 1940. Så filmen skiftar mellan att fokusera på Winston Churchill privata liv. Och hans politiska arbete om fredsförhandlingar och krigsförhandlingar.

Jag är dock glad jag såg filmen, och jag är säker den kommer tilltala till en lite äldre publik. Min pappa hade nog gillat denna filmen en hel del. Där är inget fel med den direkt rakt av. Jag förstår och ser vad Joe Wright gör med filmen, och vad han vill berätta. Men för mig personligen blev det lite tråkigt i långändan.

I sin helhet är Darkest Hour en film vars bästa aspekt är Gary Oldman som Winston Churchill. Han säljer verkligen rollen, och försvinner helt. Regin av Joe Wright är stabil och jag uppskattar en del av kameraarbetet i filmen. Men tyvärr blir scenerna där de sitter i mörka rökiga rum, något långsamma och tråkiga. Dialogerna är inte tillräckligt skarpt skrivna för att hålla mitt intresse. Det är den biten, som filmen fallerar mest på tycker jag. Det är en fin karaktärsfilm som säkert kommer visas i skolor runt om i landet. Men utöver en minnesvärd insats från Gary Oldman. Ser jag inte mycket att komma ihåg denna filmen för.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Darkest Hour du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid