Cold War

Synopsis

När pianisten Wiktor och sångbegåvningen Zula möts i Polen drabbas de av en omedelbar, passionerad förälskelse. Den återhållsamme Wiktor har finkulturell bakgrund medan temperamentsfulla Zula är van att slåss ur underläge. De förenas av kärleken till musik och en attraktion som varken geografiska avstånd eller tidens tand rår på, men deras relation blir lika destruktiv som oundviklig. I Polen tvingas Wiktor och Zula bli en del av Sovjets propagandamaskin, när de ser chansen att fly till Paris fattar de beslut som kommer att forma bådas liv. Pawel Pawlikowski, som regisserade Oscarvinnaren Ida, ligger bakom denna makalöst vackra kärlekshistoria med efterkrigstidens Europa som fond. Pawlikowski inspirerades av sina föräldrars kärlekshistoria när han skapade Cold War, som genomsyras av cool jazz, stormiga känslor och magiskt svartvitt foto.

"Filmen brister på grund av sin korta speltid"

På papper så bör jag älska Cold War. En klassisk kärleksfilm under kalla krigets Europa där musiken är i centrum och för våra huvudpersoner tillsammans. Den är filmad i svart och vit och jazz spelas under filmens gång som en del av musiken. Dock så kom jag aldrig in i denna filmen och för att berätta en sådan här historia på bara 88 minuter som sträcker sig över 15år, blir för kort tid. Detta skulle varit mer pampigt med en något högre budget och längre för att verkligen få fram alla dess känslor.

Filmen är regisserad av Pawel Pawlikowski som gjorde Ida filmen som jag tyckte var helt okej för några år sedan. Detta tilltalade väl mig lite mer, men jag känner åter igen att filmen inte fick fullbordats på grund av utvecklingen och valen karaktärerna gör. Jag kände att mycket av relationen mellan våra två huvudpersoner kändes inte riktigt 100% ordentlig när de väl höll på att vara i en relation och inte vara i en relation. Man måste ha tid att kunna utveckla och ge karaktärerna en vettig anledning och mening till varför de gör just så, men när du kör på bara 88 minuter blir det mer som små snuttar av dessa personers liv. Vilket kanske regissören var ute efter, men jag som tittare blir aldrig fäst i karaktärerna och deras val att göra så här.

Där är också en sidogrej som huvudpersonen Wiktor har i att han är någon slags flyktfånge ifrån Polen. Men detta får man aldrig ett riktigt officiellt svar på fören i slutet och det känns väldigt förhastat och åter igen är något som hade behövt mer tid att fördjupa sig i. Så som det kommer och dyker upp nu blir det smått förvirrande.

Filmen är snyggt fotad, det är inget snack om saken. Från början skulle den vara i färg, men regissören gjorde det smarta valet i att göra det till svart och vit vilket var det rätta valet i min mening. Det hjälper att bygga den mer gammaldags och klassiska berättelsen som berättas här.

Musiken får också en viktig central roll och det känner här har de lyckats att få musiken att vara en del av själva storyn. Det bjuds på klassisk polsk folksånger, till det jazziga Paris och den amerikanska rockmusiken. Det blir en bra mix av det hela och utförs väl.

I sin helhet är Cold War en film som är bra, men som jag verkligen hade velat gilla ännu mer då det på papper är en film som hade kunnat vara i min smak. Men valet att göra filmen på 88 minuter gör att många saker ej känns för mig fullbordade så som relationen mellan våra två huvudpersoner och sidohandlingar som dyker upp från ingenstans och fördjupas aldrig riktigt. Detta hade gärna fått vara längre och mer pampigare med en något högre budget, då hade där funnits något här tror jag. Så som det är nu bjuds det på mer härligt foto med trevlig blandning av musik som är de två stora behållningarna i filmen.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Cold War du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid