Christoffer Robin & Nalle Puh

Synopsis

I denna spelfilm har Christoffer Robin, den lilla pojken som en gång i tiden älskade att ge sig ut på äventyr i Sjumilaskogen, blivit vuxen. Men han känner sig vilsen i vuxenvärlden och nu måste hans barndomsvänner, Nalle Puh, Nasse, Ior och Tiger, ge sig ut i vår värld för att hjälpa Christoffer Robin hitta tillbaka till den omtänksamme och lekfulle lille pojken som fortfarande finns inom honom.

"En liten björn med ett stort hjärta"

På senare år har Disney gjort live-action remakes på sina klassiska tecknade filmer. En grej jag inte varit ett direkt fan av, då filmerna har kopierat för mycket av originalfilmerna och inte gjort tillräckligt med nya saker. De nya sakerna som läggs till blir mer plot-holes och när de går en annan riktning är det av helt fel anledning. Utöver den som folk pratar om minst, Pete’s Dragon, så är där ingen jag verkligen gillar utan mina problem, närmast är väl Djungelboken. Så när trailern på denna filmen kom ut blev jag av någon anledning positivt inställd och såg för en gång skull fram emot en Disney live-action film. Hur kommer detta sig? För filmen såg annorlunda ut, den följde inte de tecknade originalfilmerna och verkade som den hade en egen berättelse att berätta. Det är med både glada och tråkiga nyheter att jag rapporterar att det hitills är den bästa live-action Disney remaken, men det känns som den inte riktigt nådde upp till sitt riktiga potentiella som jag kanske hade önskat. Men det är fortfarande mycket sevärt och framför allt charmerande sött.

Som många andra har även jag växt upp med Nalle Puh och det går inte att inte älska denna lilla björnen. Där är flertals gulliga scener som involverar Puh här och det är precis han och hans vänner som stjäl showen och är höjdpunkten med filmen. Jim Cummings återvänder och gör rösten, mannen är en legend som har gjort röstjobb till tecknade figurer sedan 80-talet och har över 500 film och tv roller under bältet. Även andra kända namn som Peter Capaldi gör rösten till kaninen, Brad Garrett gör rösten till I-or och Toby Jones gör rösten till ugglan.

Effekterna på Puh och hans vänner är fantastiska. Idén att man har tagit inspiration från de gamla böckerna och lagt in den klassiska Disney touchen på dem var rätta vägen att gå enligt mig, för det skapar en bättre realism när de agerar mot den riktiga världen och de riktiga skådespelarna. Det ser ut som animatronics, men efter att ha kollat på en bakom kulisserna film. Så är det att de hade gosedjuren fysiskt på plats. Men gjorde alla rörelser i efterhand datagjort. Det ser riktigt bra ut och som att deras rörelser är äkta. Sen att de faktiskt fysiskt är där gör så att allting bara ser bättre ut.

Vad jag också gillar är den lite mer vuxna tagningen på allting. Detta är en ganska så viktig sak då filmen är riktad även åt barn. Men här finns nog ett av problemen, som jag personligen inte har ett problem med. Men som jag kan se en familj eller mindre barn ha med den. Med tanke på att filmen har en ganska så färglös skala till sig, det är efter krigstiden. Så kan det blir något för allvarligt eller för grundat i verkligheten för de mindre barnen. Även när Puh och hans vänner är med har filmen fortfarande en ganska så mer mogen inriktning som är åt lite äldre barn säg 6-7år och uppåt. Detta kan göra att barn antagligen finner filmen uttråkad och vill ha något mer äventyrligt, fartfyllt och färggrant. Jag själv ger filmskaparna cred att de går denna vägen för att berätta en mer mognare berättelse. För faktum är så är ändå Christoffer Robin vuxen och det är även i han vi kan relatera och förstå mer av. Jag själv var barn när jag såg de tecknade Puh filmerna, men nu är även jag vuxen och börjar tänka mer som vuxna gör. På så sätt kan man se detta lite som en uppföljare till de tecknade filmerna. Med en sådan här berättelse ser jag det bara positivt att våga och göra det för en mer mogen publik.

Jag har dock två saker jag kan störa mig på, varav en är storymässigt och en annan är valet man väljer med Puh och hans vänner.
Främst storyn som är en vi har sett förr. Det är din typiska barnet som har vild fantasi, har en sträng far och växer upp till att bli en fantasilös förälder och tänker på jobbet mer än sin familj. Genom en resa till barndomen förstår han vad som är viktigast och vi har även en liten “skurk” på företaget som är lite av en skitstövel. Det har gjorts förr i andra barnfilmer och filmen sätter inte direkt någon ny prägel på det hela. Visst funkar det för denna filmen, men där var inga större överraskningar runt hörnet egentligen.
Den andra är att i denna filmen så lever Puh och hans vänner på riktigt och även andra personer ser dessa djur prata och blir vettskrämda. Vilket för mig tar bort lite av hela grejen av vad som är meningen med Nalle Puh och hans vänner. För mig är det Christoffer Robins påhittade vänner som han leker med, ungefär som Kalle & Hobbe. Vilket också är en stor del vi kan relatera till bitarna och samtalen Christoffer Robin har med Nalle Puh och diverse andra saker. Men här så blir det mer fantasy och indikerar på att dem är riktiga varelser som lever och jag vet inte hur jag riktigt känner för det. Jag tror man hade kunnat göra så mycket mer och även lägga in ett djupt budskap åt barnen om att låta dessa vara Christoffer Robins fantasi vänner, man hade kunnat göra något i stil med Inside Out.

En annan sak är att Kanin, Uggla, Kängu och Ru inte är med lika mycket som de andra karaktärerna och tar ett steg bakåt i tredje akten när de åker till London. Vilket jag tyckte var lite tråkigt för jag känner att alla karaktärerna är lika viktiga mer eller mindre och här kändes det man fokuserade på några mer för att det kanske var vissa personers favorit mer än den andra. Det kändes konstigt att låta de ta ett steg bakåt gentemot de andra helt enkelt.

Innan jag avslutar måste jag nämna en scen som för mig var hjärtskärande och jag började nästan gråta i den. Det är en konversation som Nalle Puh har med Christoffer Robin har när de är vilse i skogen i dimman. Det gick enda in i själen då det var en sådan perfekt summering över hur ens vuxna liv kan ta över och där du lätt kan glömma bort vad som är viktig i livet, vad man kanske bör ta vara på och inte slänga vänner åt sidan. Allt detta på bara en simpel konversation.

I sin helhet är Christopher Robin för mig den bästa Disney live-action filmen hittills. Den försöker göra något nytt från de gamla tecknade filmerna. Storyn i sig har vi sett flertals gånger förr och erbjuder inget nytt vilket kan vara lite tråkigt. Men det är en passande en för denna filmen. Nalle Puh och hans vänner är perfekta och effekterna är enastående hur de lyckas animera samtidigt som de är där fysiskt. Filmen tar en något mognare val att berätta historien på så de allra minsta lär nog kanske finna den lite småtråkig då den inte är så färggrann som många barnfilmer lär vara. Men det uppskattar jag bara. Jag har mina små problem här och där, men där är mycket att även gilla med filmen. Om inget annat har den en otrolig söt charm till sig som Paddington filmerna har. Att en dum liten björn kan ha så mycket hjärta och nästan få en vuxen person att gråta.

SF Bio

Boka dina biljetter på Filmstaden och se Christoffer Robin & Nalle Puh du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid