Christmas Eve

Synopsis

Hilarity, romance, and transcendence prevail after a power outage traps six different groups of New Yorkers inside elevators on Christmas Eve.

"Ingen fröjdefull jul"

Premissen till ”Christmas Eve” är en som funkar. En grupp främlingar är fasta i olika hissar på julafton. Okej somliga är inte främlingar som sjukhuset och bandet. Men annars är det personer som inte känner varandra och lär bekanta sig med personen i hissen. Men det blir snabbt väldigt tråkigt, då filmen bara har en sak att göra. En stor sak som också hjälper när man gör en sådan här film, är att ha intressanta karaktärer. Vilket filmen inte har någonstans.

Karaktärerna i filmen är antingen rent av ointressanta, eller osympatiska eller rakt av creepy. Karaktären James Roday spelar (han kallas bara för B i filmen). Är rent av en udda kuslig person, som vill ta foto på Julianna Guills karaktär i filmen. Han börjar ta foto på henne, och beter sig som en äckelpotta. Men såklart är det film, och hon faller för hans charm och unikhet. I verkligheten hade man varit vettskrämd över att bli överfallen. De andra är verken ihågkomna eller underhållande att kolla på.

Patrick Stewarts karaktär är också en osympatisk person. Han spelar den stereotypiska bossen som bara bryr sig om pengar och sitt företag. Ingen tid till familjen. Man tror att mot slutet av filmen att han ska lära sig en läxa. Liksom att vara instängd i hissen har varit en vändpunkt i livet för honom. Han är också den enda som är ensam i hissen utav de sex grupperna. Men jag tror inte han lär sig en läxa i slutet. Han är fortfarande bitter i sista scenen han är med i, och verkar inte ha lärt sig något alls. Trots en dramatisk scen med honom i hissen, där han försöker prata med sin son.

Med en sådan här film så bör där vara ett intresse och underhåll. Jag gillar verkligen filmer som utspelar sig på en och samma plats. Men där är verken underhållning eller drivkraft i filmen. 30 minuter in i filmen kollade jag hur mycket som var kvar, och det var fortfarande en timme kvar. Så trots en kort speltid på 95 minuter. Känns filmen som två timmar, då den rör sig så sakta framåt i handlingen. Om man nu kan kalla det för handling. Då de flesta karaktärer är sig själva efter incidenten. Där är också en framtvingad romans mellan två personer, som kommer från ingenstans.

Filmen känner också att göra den obligatoriska ”alla karaktärer har ett samband”. Ni vet era Love Actually, New Year’s Eve etc. Där vi följer en grupp olika människor, och sakta men säkert märker vi att ena karaktären har ett samband med en annan karaktär i en annan historia. Det blev ganska så klyschigt, och framtvingat. Men jag anade samtidigt lite grann att det skulle gå den vägen.

Men det löjligaste i hela filmen är hur alla hissarna stannar. Så en person som kör en skåpbil, råkar välta den så han hamnar upp och ner. Samtidigt som han åker in i ett elskåp som tydligen ansvarar för halva elektriciteten i New York. Bara det är en sak man kan skratta åt. Men sedan säger en brandman att bilen är kopplad med elskåpet, där av är hela bilen elektrisk den med. Där skåpbilen kopplar strömmen vidare till bromsarna på hissarna. Medan i verkligheten så behöver inte bromsarna i en hiss elektricitet för att fungera.

Även alla scener med Patrick Stewart är dåligt gjorda. Då han är utomhus i en byggnadshiss, men allt bakom honom är green-screen. Så filmen orkar heller lägga till kyla, liksom utomhus i New York på julafton. Det är väl varmt? Samt effekterna ser risiga ut både när han tappar mobilen, eller håller på att störta ner. Det såg billigt ut och inte realistiskt ut för fem öre.

Det enda positiva jag kan finna med filmen, är just slutet. Då man tror att alla har ett bra avslut, och incidenten ska ha gjort så de lärt sig en läxa. Men somliga är sitt gamla jag igen, och allt slutar inte gott för alla. Man tror det ska gå en väg, men sedan väljer filmen att hålla sig till en mer ”realistisk” riktning. Realistisk i den benämningen filmen målar upp. Vilket jag ger filmen. Den har inte ett klyschigt slut, trots en klyschig uppbyggnad.

I sin helhet är Christmas Eve en film med en lovade premies. Sex olika grupper instängda i en hiss under julafton. Men den tar aldrig fart, och blir extremt långsam och tråkig. Karaktärerna är verken intressanta, somliga osympatiska medan andra är rent av creepy. Effekterna är usla för att säga det milt. Men det löjligaste av allt är just anledningen bakom att hissarna stannar. Det enda som funkar är slutet som inte är så förutsägbart som man tror. För filmen målar upp en ganska så uppenbar avslutning, men sedan gör något annorlunda. Men det räcker inte på långa vägar för att rädda filmen. Detta är en stel, tråkig film som bjuder på få skrattretande ögonblick.

Kommentera

Bli den första att lämna en kommentar!

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid