Charlie Says

Synopsis

Tre unga kvinnor dömdes till döden i det ökända Manson-mordfallet, men när dödsstraffet upphävdes blev deras dom livstids fängelse. En ung kriminologistudent skickades sedan in för att hjälpa kvinnorna transformeras ut ur sektlivet och förstå vad de begått för brott.

"På pappret en mer intressant film än vad slutresultatet egentligen är"

Charlie Says är regisserad av Mary Harron som också har gjort “American Psycho” och Netflix serien “Alias Grace” som jag ännu inte har sett. I denna filmen tacklar hon kvinnorna, specifikt tre kvinnor som var följare utav den kända mördaren Charles Manson, här spelad av Matt Smith. Fast det är inte han som är i fokus utan här väljs det att fokusera på dessa tre kvinnornas involvering och hur manipulativ Charles Manson kunde vara mot dessa och hur de mer eller mindre blev som hans slavar och gjorde allt han sa.

Filmen är inspirerad på en bok och utan tvekan är det en intressant historia. Tyvärr blir det i slutändan en film som rinner ut i ett enda “okej” sammanhang. Just för att filmen inte känns så fokuserad och strukturerad. Istället känns det mer som att Mary Harron visar snutar av en “best of” från någon serie av något slag. Filmen greppar aldrig tag i mig trots en bra riktning att berätta utifrån.

Matt Smith som Charles Manson är ett intressant val. Jag gillar Matt Smith som skådespelare, han är min favorit Doktor i “Doctor Who” och tycker han förtjänar bättre och större roller i Hollywood för det har verkligen svajat där för honom. Här vet jag inte vad jag ska tycka. Ena handen har de ändå lyckats rätt så bra med utseendet till och med ögonen känns rätt. Men när han väl ska prata och agera så känns det mer som en person som försöker imitera Charles Manson än att verkligen vara honom, sedan hjälper det inte att Matt Smith är brittisk och hans desperata försök att dölja dialekten går ju sådär.

Kvinnorna, här är det främst Hannah Murray (som ni säkert känner till från Game of Thrones som Gilly) som är huvudpersonen och henne vi följer. Allting berättas i en flashback när tre kvinnor varav en är Hannah Murray hamnat i fängelse efter morden som inträffat. Där en kvinna vill försöka hjälpa dem genom att lära dem saker utöver Charles Manson värld. Så allting berättas som en berättelse i en flashback vilket är ett koncept som känns sådär. Ena sidan förstår jag att man lägger mer fokus och vil säga något om dessa kvinnor som kan ha blivit dömt fel, trots de gräsliga morden de gjorde. Men det gör också att stämningen förloras i filmen varje gång man klipper tillbaka till fängelset, man får ingen lika obehaglig känsla för verken Manson eller den här sekten i allmänhet. Vilket jag tror är en viktig ingrediens som denna filmen fattades. Nu blev det lite mer en inblick i det mer “normala” beteendet.

I sin helhet är Charlie Says på pappret en mer intressant film än vad slutresultatet egentligen är. Det är en bra riktning att fokusera på kvinnorna och hur Manson behandlade dem och hur han såg på dem. Men filmen gräver inte tillräckligt ner i djupet för att man ska bli greppad tag eller få någon rejäl inblick i dessa personers psyke. Matt Smith som Manson är ett udda val som tyvärr inte blev så skrämmande utan mer intressant. Filmen överlag är aldrig tråkig dock och har ändå en intressant historia bakom sig som håller igång det mesta. Tyvärr tyckte jag att Mary Harron hade kunnat göra något mer med materialet än vad slutresultatet är.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Charlie Says du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid