Candyman

Synopsis

Den kvinnliga forskaren Helen undersöker legenden om Candyman, en svart man som mördades för hundra år sedan och som enligt sägnen går igen och mördar folk.

"Candyman Candyman Candyman Candyman .... Candyman"

Om du säger ordet Candyman fem gånger framför en spegel, framkallas han och mördar en. Filmen Candyman tar en klassisk “urban legend”, en typisk sådan som man kan ha hört som barn som alla gick runt och prata om. Vem minns inte svarta damen? Det är en perfekt story för en långfilm och filmen gör legenden rättvisa. Han har en köttig rostig krok till hand, är lång och smal och pratar alltid i en mystisk och eko röst, som att han är inuti ditt huvud. Hans bakhistoria är att han var en slav vid namn Daniel, som kunde måla bra. Slavägaren bad därför han att måla ett porträtt på hans dotter, men istället började de båda två inledda en relation med varandra. När slavägaren fick reda på detta samlade han ihop en mobb av vita rasister att mörda Daniel. De kom ifatt honom till slut och skar av hans högra hand med en rostig såg. För att slutligen hälla honung över honom och slänga honom i en bikupa. Han dog av sina skador, men innan det så la han en förbannelse över männen att han skulle återvända och få sin revanch. Där hans själ aldrig sover och hans spöke vandrar på jorden för all evighet och kommer fram varje gång man säger Candyman fem gånger framför en spegel.

Det är rent ut sagt perfekt bakhistoria och är det bästa och starkaste attributen till hela filmen. Att hela denna mystiska varelse existerar och vad han är kapabel till. Candyman spelas av Tony Todd som är fantastisk i rollen, även Candyman har blivit klassad som en av de ikoniska skräckfilms figurerna och med all rätt. Under 90-talet var skräckgenren inte på sin högsta nivå och många skoja mer om den. Men denna filmen är en värdig film att kalla sig skräck.

Det enda som blir lite tråkigt är att, allting som inte involverar Candyman är inte särskilt intressant. Eller snarare det är inte lika intressant och håller inte samma mystiska stämning. Jag tänker främst på när vi följer huvudpersonen Helen (Virginia Madsen) så kan filmen stanna till och bli lite långsam. För det är inte direkt en film som går med raskt tempo framåt, utan tar sin tid med sitt berättande. I en del scener fungerar detta, men vid andra blir det lite för långsamt tycker jag. Samtidigt som jag gillar mystiken och denna historia som Helen försöker skriva, hade jag också velat ha lite mer Candyman och mord.

Scenografin för filmen är toppen. Det påminner lite om gotisk skräck fast med en liten twist. Att placera filmen i slumområdet samtidigt som du har de finare områdena ger en fin kontrast och funkar. Det hjälper att ge filmen en distinkt look till sig. Likaså effekterna på när någon dör är underbara praktiska effekter och de snålar inte på blodet.

I sin helhet är Candyman en välgjord skräckfilm som lyckas fånga atmosfär och stämning väldigt bra. Mycket tack vare hela myten som omringar karaktären som även existerar i verkligheten. Likaså hans bakhistoria är väldigt intressant och ger ett extra lager till hela myten. Tony Todd är fantastisk i rollen och jag älskar hans röst som att den vore inuti ens huvud varje gång han pratar. Filmen saktar dock ner när vi inte får se Candyman eller saker som kretsar omkring honom. Det blir aldrig tråkigt och mystiken finns där hela tiden. Men det går något långsamt och vissa saker är mer intressanta än andra. Men kollar man på skräckfilmerna från 90-talet och vad de har att erbjuda så är detta helt klart en av de bättre skräckfilmerna som kom ut under detta decenniet, då den verkligen har en kuslig stämning till sig.

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid