Avengers: Infinity War

Synopsis

När den mäktige skurken Thanos hotar att förstöra det universum vi känner så allierar sig The Avengers med Guardians of the Galaxy-gänget och flera superhjältar för att kunna stoppa honom innan det är försent.

"Mer än värd den 10-åriga väntan"

År 2008 var jag 12 år gammal. Fortfarande under definitionen barn och jag hade inte riktigt kommit in i något högre tänkande när det kom till konstformen som är film. Jag hade sett Gudfadern och Pulp Fiction och tyckte att de var oerhört bra men jag visste inte riktigt varför då min syn på film inte hade utvecklats så långt ännu. Det var i princip mest underhållning fortfarande. Jag ville se filmer som skulle få mig att känna spänning eller få mig att skratta eller rent krasst bara något som gjorde livet lite mer roligare och spännande i några timmar. Det var alltså då 2008 som jag såg Iron Man på bio. En film som sannerligen underhöll mig och som jag sedan skulle inköpa på dvd för att bli underhållen återigen. Det var och är en väldigt stabil actionfilm som håller tag om ens intresse i sina två timmar. Med det sagt så var den inte mer än det. Underhållande men inte något extra. När jag sedan började inse vad som försiggick bakom kulisserna hos Marvel, då blev filmen något helt annat. När Thor och Captain America kom och det var uppenbart att de var i samma universum samt att alla hjältar skulle vara med i en och samma film vid namn Avengers, då var jag helt tagen. Jag tyckte hela grejen var så cool i brist på ett bättre ord. Att skapa ett universum av superhjältefilmer för att sedan göra crossovers och ensemblefilmer är ju varje nörds största dröm (en av dem i alla fall).

Det har nu gått 10 år sedan Iron Man dök upp på vita duken och wow vilka år det har varit. Det har givetvis haft sina toppar och dalar men man måste ändå notera vilken professionalism, jämn linje och vilken nivå som har hållits under dessa år. Merparten har varit väldigt bra, om dem inte har varit det så har de ändå varit godtagbara. Ur ett rent kritiker- samt kulturmässigt perspektiv dock så är det ju diskutabelt hur representativa av filmkonsten de egentligen är. Man kan säga att det är kulturellt hjärndött eller som Alejandro G. Iñárritu sa: ”Kulturellt folkmord”. Andra säger att superhjältefilmer är vår tids grekiska tragedier. Säga vad man vill men man måste ändå applådera Kevin Feige och Co för vad de har gjort. Vad dessa filmer kommer att ha för kulturell betydelse kan man nog inte avgöra i nuläget. Det är nog endast tiden som kommer avgöra det.

Om man ska bedöma dessa filmer rent objektivt från perspektivet som det fenomen som det är så måste man ändå ge cred där det är förtjänt. The Marvel Cinematic Universe har förändrat superhjältefilmer, både som specifika filmer ur ett rent dramaturgiskt och strukturellt sätt men även genren överlag. Marvel var först med ett sånt här universum sedan monsterfilmerna på 30-talet och nu försöker många andra studios göra samma sak. Som till exempel DC som än så länge har producerat totalt värdelösa filmer. De kan försöka att hinna ikapp Marvel men det kommer inte att hända då de tog sin tid och planerade allting i minsta detalj och nu skördar de frukterna. För att sedan ta allting ett steg längre; vilket också bara är mer än rätt, så har MCU förändrat filmindustrin överlag. Jag tror med stor säkerhet att detta är så kallat ”history in the making”. Tolvåringen som såg Iron Man 2008 hade ju inte aning om detta överhuvudtaget men jag känner att såsom jag har utvecklats rent intellektuellt när det kommer till film så har Marvel-serien gjort detsamma. De har såklart inte blivit som Kieslowski trikolor filmer, Kubricks 2001 eller Gudfadern och det har de inte heller försökt med. De har sin egen grej, sin egen röst och med Infinity War så har MCU nått en helt ny nivå.

Infinity War är då kulmen på den historia som har byggts under 10 år med sammanlagt 18 filmer. Thanos är nu personligen på jakt efter de sex stycken oerhört kraftfulla ”Infinity stones”. Med dessa stenar kommer han bli allsmäktig likt en gud och kommer få tillgång till kraften att utplåna halva befolkningen i hela universum och det är upp till The Avengers att göra allt de kan för att stoppa honom. Så efter allt det här vad är då domen? Är den värd väntan? Har allt det hårda arbetet lett till något som är värt besväret? Ja var ska man börja någonstans? Det kommer inte bli några spoilers, den recensionen kommer att skrivas av min kära kollega Linus och den kommer att dyka upp här nedanför inom kort, om den inte redan har gjort det i läsande stund. Det blir svårt att skriva om filmen utan att beröra några spoilers men jag ska göra mitt bästa. Jag utgår helt enkelt från mitt egna perspektiv angående hur jag känner nu precis efter att jag har sett den. Jag kan börja på följande vis. Det är med 100% säkerhet som jag skriver att Infinity War är den bästa filmen i hela Marvel Cinematic Universe. Dessutom är det den mest episka superhjältefilmen som någonsin har gjorts. Jag har aldrig sett något liknande på den här skalan och det tror jag inte någon annan har gjort heller. Den uppbyggnad som har legat och bubblat under flera års tid exploderar sannerligen och allting utförs på ett så fantastiskt bra sätt. Den uppnår det som har förväntats utan att fallera överhuvudtaget. Marvel Studios har gjort allting precis rätt, från början till slut, både med filmen i sig men även med serien överlag. Jag antar att det blir såhär bra när man planerar 10 år framåt.

Som tidigare MCU-filmer har den sin beskärda del av välskriven humor som är beströdd genom det hela men det som verkligen får den här filmen att stå ut från de andra är den emotionella tyngden. Infinity War är utan tvekan den mest dramatiska i hela serien. Spänningen är påtaglig genom hela filmen och man är som klistrad till duken under samtliga 149 minuter med gråten i halsen. Det är även den mörkaste i hela serien. Det är ingen bagatell till historia som rullas ut. Den har ödesdigra konsekvenser och vänder upp och ner på hela universumet. Den är på en helt annan emotionell och dramatisk nivå än tidigare filmer. Det är en fullständigt omtumlande upplevelse att ta in. Jag själv kände mig helt tom när biografens ljus tändes.

Något som är givet med dessa filmer är ju det visuella. Actionscenerna, effekterna etcetera. Det är nog ingen överraskning överhuvudtaget att de även är bra i den här men de borde ändå nämnas tycker jag. Det är oerhört snyggt filmat, det är väldigt vackra effekter som känns äkta och dessutom är actionscenerna spektakulära där spänningen alltid är på topp. Man förväntar sig ju inget annat. Om det är bättre eller sämre än tidigare är svårt att säga men de funkar i alla fall helt perfekt med tematiken i filmen. Ensemblen får heller inte glömmas. Vid det här laget har man ju verkligen fått lära känna alla karaktärer så man bryr sig verkligen om samtliga. Det är imponerande att de har lyckats skapa samt utveckla så många karaktärer och sedan sätta dem i samma film på ett så smidigt sätt. En risk hade ju varit att det hade blivit för många linjer att följa så det hela hade blivit för diffust men så är verkligen inte fallet. Alla karaktärer får lika mycket uppmärksamhet och alla känns väsentliga i narrativet. Det är ingen som hamnar i skymundan utan alla får den respekt som de förtjänar. Spelet mellan samtliga karaktärer är också på topp. Robert Downey Jr. Chris Evans (även Hemsworth och Pratt) och Scarlett Johansson är alla veteraner vid det här laget och att se alla hjältar från samtliga filmer integrera och samspela med varandra helt klanderfritt i olika konstellationer var verkligen en fröjd.

Man får en helt ny respekt och förståelse för filmmakeriet som ligger bakom och hur planerandet och utförandet har tett sig. I princip alla filmer i serien fyller en funktion och det som är essentiellt till Infinity Wars story har refererats otaliga gånger i tidigare filmer. Det är återigen helt fantastiskt vilket universum de har byggt. Jag har dessutom fått en ny förståelse för framtida Marvel-filmer. Jag fann det hela väldigt konstigt att nästa film i serien är Ant-Man and the Wasp och tydligen ska den utspela sig före Infinity War. Därefter kommer Captain Marvel. Vem är det och vad kommer hon att spela för roll? Och varför utspelar den sig på 90-talet? Jag förstår nu precis varför. Det finns något som heter superhero fatigue och det innebär att man som biobesökare tröttnar på alla superhjältefilmer då det nuförtiden produceras så många. Jag kan erkänna att jag har känt det vid några tillfällen under årens lopp. Bland annat när jag såg Batman v Superman eller Suicide Squad, fast nu ska vi inte snacka om DC (usch). Om jag ska vara helt ärlig så har jag även känt det med MCU och detta kommer nog att göra många upprörda men jag kände det bland annat efter jag såg Black Panther. Efter att ha sett Infinty War dock så har jag en helt ny uppskattning för den och serien överlag. Nu kan jag säga att jag verkligen suktar något oerhört efter kommande Marvel-filmer mer än någonsin.

Avslutningsvis så tycker jag att vem det än är som läser detta och funderar på att se filmen så ska du se den. Jag kan inte rekommendera den nog. Se den och kom sedan tillbaka till GeekNinjas för att läsa min kollegas spoiler-recension. Sen kanske du ska se den igen bara för att du kan. Det kommer nog jag att göra i alla fall.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Avengers: Infinity War du också!

Kommentera

avatar
  Prenumerera  
Notifiera mig vid