Ant-Man and the Wasp

Synopsis

Ett nytt kapitel med hjältarna, som har en häpnadsväckande förmåga att krympa, tar sin början. I efterdyningarna av Captain America: Civil War tampas Scott Lang med konsekvenserna av sina val, både som superhjälte och som pappa. Han kämpar för att få balans mellan sitt familjeliv och sina plikter som Ant-Man. Hope van Dyne och Dr Hank Pym kontaktar honom gällande ett nytt, brådskande uppdrag. Scott måste återigen sätta på sig dräkten och lära sig att slåss sida vid sida med the Wasp för att nysta upp det förflutnas hemligheter.

"Evangeline Lilly imponerar som The Wasp"

Marvel fortsätter sitt tåg i MCU och det har blivit dags för den tjugonde filmen i serien. Herregud är vi redan uppe i så många… Ant-Man and the Wasp utspelar sig efter händelserna i Captain America: Civil War men innan Infinity War. Vilket gör att filmen blir lite utav en mellanlandning, lite som med första Ant-Man filmen. Men medan den hade en stil till sig och var mer eller mindre en “heist” film i en superhjälte film. Så känns detta mer som en renodlad superhjältefilm, vilket man kan se på både gott och ont. Filmen har underhållningsvärde, men jag tror där inte finns så mycket mer utöver det att få utav denna filmen. Framför allt när de flesta sitter med spänning och vill se Avengers 4.

Paul Rudd har fortfarande en bra komik bakom rollen som Scott Lang, det fungerar för honom och han gör ett bra jobb. Men för mig är det Evangeline Lilly som The Wasp som är filmens största höjdpunkt. Hon är grym i rollen och tillsammans med Ant-Man är dem ett bra team ihop. Hade inte haft något emot att få se henne få sin egna stand-alone film. Samtidigt så är det samarbetet mellan Wasp och Ant-Man som är det som gör det hela.

Komiken var en av de mer framhävande bitarna med första filmen. Tillsammans med Guardians of the Galaxy är nog Ant-Man den mest humoristiska filmen utav alla i MCU. Jag fann mig själv skratta en del i första Ant-Man och jag skrattade också här. Ibland kanske där var bitar som jag inte fann vara lika roliga som andra. Men i det stora hela var humorn bra, även ifall det var igenkänning på en del av skämten som känns typiska för denna sortens film. Men att se Michael Douglas reagera på det mesta tyckte jag var en av de roligare bitarna.

Jag vill också understryka att den var underhållande. Där var flera aspekter som var bra, så som actionscenerna. När de väl leker med det visuella i att krympa och bli stor som de gör i första, är det kreativt och kul. Men det går för lång tid mellan de olika actionscenerna och hur de leker med att krympa och förstora saker. Emellanåt har vi denna handlingen där skurken Ghost, vill använda labbet som Hank Pym och Hope Van Dyne använder då de har återskapat en portal till “quantum realm”. För att försöka få Janet Van Dyne (Michelle Pfeiffer) tillbaka från “quantum realm” där hon har varit fast i 30år. Det är inget fel på den handlingen, men när vi redan vet hur allting kommer sluta med tanke på Infinity War så blir det svårt att engagera sig i skurken och i denna handlingen, när man vet att större saker kommer hända som spelar större roll. Okej jag är medveten om att “quantum realm” kommer spela en viktig roll sen i Avengers 4 och Captain Marvel filmerna.

Filmen fallerar lite på handlingen, vilket blir dess nedfall. Hade filmen inte tagit sig på lika stort allvar, tror jag man hade accepterat mer att det är en mellanfilm. Men när du har dessa stora aspekter som Thanos och hur Infinity War slutar, så känner jag mig inte lika engagerad i om Ghost lyckas sno labbet och ta Janet från “quantum realm” eller inte. Det blir svårt att bry sig. Utöver det spelar filmen det ganska så säkert. Du har de komiska bitarna och du har underhållningen, men det räcker inte för att filmen ska rankas bland toppkandidaterna i MCU. Faktum är så skulle jag nog påstå detta är en av de svagare av filmerna. Just för att den känns som en mellanlandning, man kollar, man blir underhållen och sedan glömmer man bort den vid årsskiftet.

En sak som jag blev fundersam över. När vi träffar Janet Van Dyne för första gången i “quantum realm”, så har hon någon form av gammal trasa som jacka och ett gigantiskt svärd av något slag. Typ som hon har levt i någon post-apokalyps eller kommit direkt från en Mad Max inspelning. Det kändes bara udda, för var fick hon tag på de kläderna och vapnet i “quantum realm”. Nåja, det var bara en liten notis jag märkte som kändes udda. För övrigt är jag väldigt glad att Michelle Pfeiffer var med, en av mina favorit skådespelerskor.

I sin helhet är Ant-Man and the Wasp en underhållande film som fungerar i väntan på den stora Avengers filmen nästa år. Som en uppföljare till första Ant-Man levererar den det den ska göra. Det är underhållningen, det är humor och det är sköna actionscener. Men jag skulle ändå påstå att ettan gör det lite bättre, speciellt i att leka med det visuella. Filmen fallerar dock lite i handlingen och jag kände mig aldrig investerad i Ghost motiv, även ifall motivet är en av de bättre Marvel skurkarna har att erbjuda. Paul Rudd och Evangeline Lilly är ett bra team dock som Ant-Man och the Wasp, de har bra kemi ihop och jag ser fram emot deras återvändo i Avengers 4 nästa år. Även Abby Ryder Fortson som Scotts dotter Cassie var för jäkla söt och gjorde en trovärdig och bra insats som barnskådespelare. Men i slutändan känner jag denna filmen blir en av de mindre rankade filmerna i MCU, just för att den känns något bortglömd i efterhand. Vad stod på spel egentligen sitter jag och undrar i slutändan.

SF Bio

Boka dina biljetter på SF Bio och se Ant-Man and the Wasp du också!

2
Kommentera

avatar
1 Kommentartrådar
1 Trådade svar
1 Följare
 
Kommentar med flest reaktioner
Hetaste kommentarstråden
2 Kommentarsförfattare
Linus AndersenNisse Senaste kommentarsförfattare
  Prenumerera  
nyast äldst populärast
Notifiera mig vid
Nisse
Gnu
Nisse

Det var inte ett svärd, det var hennes vingar.